Oro för LHC även i västra länsdelen

Av Anton Rimstedt

ÖSTERGÖTLAND. I en haltande SHL-tabell är Linköping HC det lag med sämst poängsnitt och vägen för att undvika ett ångestfyllt kval är snårig. I de västliga östgötakommunerna är oron stor för framtiden för länets främsta hockeylag.
Linköping HC:s herrlag har haft några jobbiga säsonger och i år ser det extra tufft ut. De två sista lagen i Svenska hockeyligan kommer efter grundseriens slut att mötas i en matchserie i bäst av sju och förloraren åker ur högsta serien. LHC ligger i skrivande stund sämst till i den coronahaltande tabellen.

Och det är inte bara människor födda, uppvuxna eller boende i Linköping som nu håller andan när ”Cluben” spelar. I lokala mataffären i Mjölby diskuterar två män hur mycket skuld general managern Niklas ”Pajen” Persson har i att LHC ligger där de ligger.
– Han kom ju inte direkt till ett dukat bord, men samtidigt är det han som har det sportsliga ansvaret, säger den ene mannen.
– Emvall (Perssons föregångare på posten. Reds. Anm.) gjorde kanske inte heller ett klockrent jobb, svarar den andre herren innan de fortsätter sin inhandling.

EN AV LHC:s mer profilerade supportrar på senare år, klackledaren Filip Sehlstedt, bor numera i Linköping, men är uppvuxen i Boxholm och har levt större delen av sitt liv i den sydliga östgötakommunen.
– Det är ju ändå synd om ”Pajen”. Han är en bra människa men man har ju inte fått ut det man vill av laget och då har han inte lyckats med sina rekryteringar, säger Filip Sehlstedt när vi når honom efter att LHC ändå har samlat på sig några segrar efter den dystra sviten av förluster under december och januari.
– Det är klart att det finns mer hopp nu än vad det gjorde för några veckor sedan när vi hade tio raka förluster. Jag måste väl ändå säga att jag tror på det (att LHC hänger sig kvar), säger Filip Sehlstedt.

EN VANLIG SÄSONG hade Boxholmskillen stått längst fram på ståplatsläktaren match efter match och dragit igång ramsa efter ramsa, men det här är som bekant ingen vanlig tid vi lever i.
– Man känner sig hjälplös när man sitter hemma i soffan. Det finns ju inte mycket man kan göra. Det man kan göra är att swisha pengar, men det är ju egentligen inte klackens roll. Vi ska vara där och stötta på plats, säger Filip Sehlstedt och fortsätter:
– Vi har varit utanför arenan några gånger innan matcherna, speciellt nu när det har gått tufft. Jag hoppas att det har gett någonting, men man vet ju inte. Junland (Jonas, lagkaptenen) har varit och pratat med oss lite och han säger att det ändå betyder jättemycket, speciellt för de nya spelarna som inte har sett hur det är när det är drag på läktarna.

DET MÄRKS PÅ KLACKLEDAREN från Boxholm att det är en extra tung säsong. När resultaten går emot vill man som supporter stötta ännu mer. Sjunga ännu mer. Heja ännu mer.
– Att stå där ute och härja och så får man inte följa med in och stötta. Det är inte riktigt roligt det heller.
– Sedan är det också en jäkla gemenskap i vanliga fall. Det är inte samma grej att sitta med några polare framför tv:n som att åka på en bortaresa liksom. Det är inga roliga tider nu.
Men att ge upp eller försöka stänga av är inget alternativ för den på sociala medier profilerade Filip Sehlstedt.
– Jag har sagt flera gånger att jag ska skita i att titta på matcherna, men likväl sitter man där framför tv:n omgång efter omgång. Jag kommer ju alltid vara med dem oavsett.