Från krigshoten i Finland på 60-talet till östgötska orättvisor – först nu har Tenho fått uppleva ett finskt EM

Av Anton Rimstedt

MJÖLBY. Många är de finländare som genom åren har kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Som tolvåring kom Tenho Ståhle till Sverige 1969 och har genom åren satt sitt avtryck runtom i Östergötland. Enda gången han känner sig finsk numera är när han kollar på sport, och även om fotboll inte är huvudintresset så sitter han bänkad framför tv:n när Finland gör sitt första mästerskap någonsin under sommarens EM.

– Fotboll har aldrig varit särskilt stort i Finland. Vi har ju spjut som är lite av en nationalgren, förr hade vi långdistanslöpning med Paavo Nurmi. Och så ishockeyn förstås. Finska barn spelar nog mer spontanishockey än spontanfotboll skulle jag tro. Men det kanske kommer ändras efter det här.

Tenho Ståhle sitter hemma i villan i Mjölby och pekar på tv-apparaten där Finland spelar sin andra match i EM-fotbollen, efter den sensationella premiärsegern över Danmark, där allt, även för Tenho och finländarna, överskugggades av dansken Christian Eriksens hjärtstopp. Nu står Ryssland för det finska motståndet, och efter den lyckade livräddningsinsatsen på Christian Eriksen är fokus åter på fotbollen i EM:s grupp B.

För Tenho i Mjölby har livet kretsat kring så mycket annat än fotboll. Numera är han pensionär och tid och intresse finns att följa ”Berguvarna”, som det finska fotbollslandslaget kallas. Men precis som för många finländare har fotbollen aldrig varit särskilt betydelsefull för finlandsöstgöten Tenho Ståhle. Hans egen förklaring till det är enkel.
– Finland har alltid varit så dåliga. Intresset för sporten har aldrig lyft, för vi har aldrig varit med. Det dröjde ju till i år innan vi kom med i ett mästerskap. I friidrott och ishockey har vi framgångar som har fött intresse. Det där har blivit en ond cirkel i fotbollen. Men nu tror jag det blir helt annorlunda. Finska barn ser detta på tv och kommer nu vilja spela fotboll.

Ett fotbollsmästerskap är ett fotbollsmästerskap. En global angelägenhet som nu Finland får vara en del av. Alla spjut- och hockeyguld genom åren är en sak, det här är en annan. För Tenho Ståhle är dagens match speciell. För den samhällsengagerade, historiekunniga och migranterfarne Mjölbybon är det en speciell grupp som Finland har hamnat i.
– Danskarna är ju bröder. Men ryssen är fienden, åtminstone historiskt. Jag växte upp i en liten stad, eller by, som heter Kiuruvesi. Där pratades det bara finska, förutom att vi också fick lära oss ryska kommandon, ifall ryssen skulle komma och invadera. Då, på 60-talet, var rysskräcken ständigt närvarande och ibland gick det rykten på byn att någon hade sett en sovjetisk soldat. Men det blev aldrig någon invasion, berättar Tenho Ståhle.
– Men ska Finland vinna en match i EM så är det den här. Matchen mot ryssen är den viktigaste.

Kiuruvesi ligger i princip mitt i Finland, men gränsen till Ryssland är inte överdrivet långt borta. Orten har knappt 10 000 invånare och ligger i landskapet Norra Savolax. I Kiuruvesi föddes Tenho Ståhle 1957 och bodde den första tiden i livet där med sina föräldrar och sina syskon.
– Men under mina tolv år i Finland hann vi flytta runt mycket. Mamma och pappa flyttade dit där det fanns jobb. Det var svårt i Finland på den tiden, och efter en jordbruksreform som begränsade mina föräldrars möjligheter ytterligare så tog de beslutet att emigrera till Sverige i slutet av 60-talet. Vi kom då först till Enköping, men ganska snabbt hamnade vi i Motala.

EM-matchen på tv:n i Tenhos vardagsrum börjar lida mot halvtidspaus, men precis när vi är beredda att sänka volymen och ägna fullt fokus på vårt samtal i 15 minuter så slår ryssen Aleksej Mirantjuk till. Skapar sig utrymme mot flera finska försvarare och avslutar vackert i krysset.

Bra prestation av ryssen.
– Jo, men det var dåligt försvarsspel. Han ska väl inte få gå igenom så där ensam? Men det låg i luften. 1-0 i paus till Ryssland.

Under 70-talet stadgade sig Tenhos familj i Östergötland och redan som 15-åring började Tenho jobba på fabrik i Motala. Och det var där den politiska lågan började brinna hos den unge finska pojken, som snabbt hade lärt sig svenska och ofta fick agera översättare åt familj och vänner. När första lönen kom så fick han se en äldre kollegas kuvert och jämförde snabbt det med sitt eget.
– Orättvisan som jag kände när han tjänade mycket mer än mig bara på grund av sin ålder, fast vi gjorde samma arbete, var stor. Så stor att jag tog rådet jag fick att engagera mig fackligt. Sedan dess har jag alltid engagerat mig i rättvisefrågor och samhällsutmaningar.

Efter det följde ett liv inom fackföreningsrörelsen, med ideologisk och pedagogisk skolning inom LO, SSU och SAP och uppdrag och jobb som både ombudsman och kursledare inom Arbetarnas bildningsförbund (ABF).
– Ideologiskt definierar jag mig som socialdemokrat. Och jag var under många år medlem i partiet och har engagerat mig på flera orter i Östergötland, men idag har tyvärr partiet tappat sin ideologiska kompass. Jag förstår att man har en verklighet att anpassa sig till, och att man måste agera som politiker ibland, men jag tycker att Socialdemokraterna, både nationellt och lokalt, har tappat bort sig ideologiskt. Man har övergett mycket av det som är socialdemokrati. Det tycker jag är synd.

Tenho Ståhles liv i Östergötland och inom den av Socialdemokraterna regisserade kursvärlden har inneburit många sociala kontakter. Hans engagemang för flyktingar och integration har resulterat i både övningskörning och försöksverksamhet med inneboende i villan i Mjölby, men några egna barn har det inte blivit.
– Inte vad jag vet om själv i alla fall haha. Det hände en hel del på de där kurserna på 70- och 80-talet, säger Tenho och skrattar.

Under åren har Tenho bott på flertalet orter runtom i Östergötland. Motala, Linköping, Norrköping. 2009 flyttade han in i villan i Mjölby, sedan ett drygt år tillbaka är han pensionär. Efter flytten till Mjölby jobbade han först med CE-märkning och sedan, sista året innan pensionen, blev han SFI-lärare på komvux.
– Jag brinner för det där med integration. Att få folk som kommer hit att bli en del av samhället tycker jag är extremt viktigt. Och då är körkort och kunskaper i svenska språket A och O. Det är så många jobb som du per automatik inte får om du inte har körkort eller kan svenska.

Ni som kan ert EM vet att Finland aldrig fick in någon kvittering i matchen mot Ryssland, matchen slutade 1-0, men Tenho Ståhle misströstar inte alltför mycket när domaren blåser av.
– Att förlora mot ryssen behöver man inte skämmas för. Med 1-0. Ryssland har ett mycket bättre lag än Finland.

Ganska snart efter slutsignalen återgår vi till samtalet om integration, svenskundervisning och Tenhos egen koppling till svenska som andraspråk.
– Jag har läst en hel del pedagogik genom åren och jag tycker själv att jag är ganska bra på att lära ut. Och jag har ju själv invandrat en gång i tiden och fått lära mig svenska som andraspråk, så jag har en förståelse för deras situation.

Språkörat som hjälpte den tolvåriga finska pojken att själv lära sig svenska på 70-talet kunde alltså under arbetslivets sista år även bidra till språkintegration här i Östergötland.

Anton Rimstedt