I Godegård får man vänta länge på hjälpen

Av Mia Karlsvärd

GODEGÅRD För bara några veckor sedan blev en villa totalförstörd i en brand i Godegård. Nu vill bygderådet att tiden för första insats från räddningstjänst vid larm till Godegård kortas drastiskt, som löftet var när deltidsbrandkåren lades ner 2005.

I flera år har Godegårds bygderåd kämpat för att få till en lösning för att öka tryggheten för godegårdsborna. Bygderådet vill att räddningstjänsten snabbare ska kunna finnas på plats i och kring samhället vid sjukdomsfall och olyckor.

I det gamla kommunhuset i Godegård möter Martin Hjelmar, ordförande i Godegårds bygderåd upp.
När Godegård var egen socken fanns det här både bibliotek och räddningsvärn. Nu är båda borta.

– Deltidsbrandkåren lades ner här 2005, berättar Martin Hjelmar.

Var det protester då?
– Ja, det var det absolut. Brandkåren var en trygghet här i byn, säger han.

Martin Hjelmar berättar att innan brandkåren försvann från byn åkte de även på sjukdomslarm, det som kallas för "I Väntan På Ambulans" IVPA. Då räddningstjänstens brandpersonal, när det inte finns en ambulans stationerad, men en brandstation, åker på vissa typer av allvarligare sjukdoms- och olycksfall. När deltidsbrandkåren lades ner 2005 sas det att Godegård skulle få ett så kallat räddningsvärn, men så blev det inte. När det nu inte finns några brandmän stationerade i Godegård, är det Tjällmo deltidsbrandkår och Motalas räddningstjänst som är närmast för insats i kommunen.
– Jag vill verkligen framföra att det absolut inte finns kritik mot räddningstjänstens insatser. Kritiken är att det tar lång tid innan de kan komma hit. Vi har väldigt stora avstånd, säger Martin Hjelmar.
Han visar på kartan avstånden från Godegård och upp till norra gränsen mot Närke. Han berättar också om det räddningsvärn som finns i Mariedamm i Närke, på andra sidan länsgränsen.

– För en brandbil tar det ungefär 25 minuter att åka hit till Godegård från Motala. För en ambulans kanske 20 minuter. För Tjällmos deltidsbrandkår tar det cirka 18 minuter att köra hit. Då pratar vi om samhället. Ska man åka ytterligare en bit, tar det ännu längre tid, menar Martin Hjelmar.

Han säger:
– Det som var positivt vid den senaste större olyckan, var att Mariedamms räddningsvärn blev kallade till branden, och de var först på plats till det brinnande huset. Då ska man veta att räddningsvärnet därifrån åker på en smal och krokig väg för att ta sig till Godegård, förklarar Martin Hjelmar.


Han berättar att bygderådet har en bra dialog sedan flera år tillbaka med räddningstjänsten i Motala.

– För några år sedan var de här på en frågestund, i samband med detta fick veta var att de ser över sin organisation. Vi hoppas att det kan utmynna i att man prioriterar Godegård.

Han fortsätter:
– I vår grannkommun Finspång har de en så kallad FIP-insatsstyrka som kommer med en mindre bil. En sådan insats kan vara livsavgörande, exempelvis vid hjärtstillestånd.

FIP står för "första insatsperson". En brandman eller styrkeledare som har beredskap på jobbet och i hemmet. Hen har tillgång till ett specialutrustat fordon under hela beredskapen, åker direkt till larmadressen och den drabbade får därmed hjälp snabbare.

– Räddningsvärnet har också den lokala förankringen och hittar i området kring Finspång, det har vi också tappat här sedan deltidsbrandkåren försvann för 19 år sedan. Vilka vägar som är farbara. Vilka som snöröjs eller om vägarbete pågår. Exempelvis som just nu med bygget av dubbelspår, säger Martin Hjelmar.

Han backar tillbaka ytterligare några år i tiden och pratar om de stora skogsbränderna som härjade kring Godegård. Han berättar också om andra händelser och den ökade oron kring beredskap.

– Vad händer när det krisar till sig ordentligt? Det är något som ofta kommer upp på våra möten i bygderådet.

Vad skulle ni vilja i bygderådet?
– Vi är inte experterna i det här. Men vi vill veta hur man tänker och hur man drastiskt kan korta tiden för en första insats.

MIA KARLSVÄRD