Så hade våra liv sett ut om vi hade levt för 400 år sedan: ”Var bakfulla och satt och sov i kyrkan”

Av Anton Rimstedt

ÖSTERGÖTLAND. Hur hade våra liv här i västra Östergötland sett ut om vi hade levt på 1600-talet istället? Vad hade vi gjort? Hur hade vi tänkt? Tanken kan vara svindlande och i den här artikeln hjälper Annika Sandén, historieforskare från Mjölby, oss att ta reda på hur det kan ha sett ut.

– Vi hade antagligen tillhört den jordbrukande bondebefolkningen. Det fanns en och annan pojke som fick bli student på någon katedralskola, eller senare gymnasium, men nästan alla av oss hade tillhört den jordbrukande befolkningen, berättar Annika Sandén.

Hon har tilldelats Stora historiepriset och skrivit böcker om östgötarnas vardagsliv på 1600-talet. Annika Sandén, född och uppvuxen i Mjölby, är författare, docent i historia och ständigt aktuell med inaktuella alster.
– När man blev 14-15 år så fick man ta tjänst i någon annans hushåll eller på en annan gård, som piga eller dräng. Det gjorde att man generellt flyttade hemifrån ganska tidigt.

1600-talet i Sverige var en väldigt religiös tid. Man skulle gå i kyrkan och det var en stor del av människors liv. Det var där man träffade sina vänner och grannar.

– Man levde i små byar, och städerna var också jättesmå. Linköping och Vadstena, som ändå var rätt stora städer, hade kanske runt 1000 invånare. De två städerna var jämnstora, och så hade Skänninge kanske 500 invånare, säger Annika Sandén.

Mjölby var vid denna tiden inte en stad.
Väderstad, Hogstad, Heda och Hästholmen fanns troligen som små byar.

– Till varje församlingskyrka kanske det gick några byar, så de människorna samlades ju då i kyrkan varje söndag.

Kyrkan var oerhört central i människornas liv, och det syns inte minst i de brottsprotokoll som Annika Sandén har studerat.
– Man kunde få som straff att uteslutas ur kyrkogemenskapen. Och det var ett straff som var kännbart, för det betydde någonting för människor.

Lokala östgötska källor har varit till stor hjälp för Annika Sandén i forskningen kring hur vanligt folk hade det på 1600-talet och en hel del av det som hon har skrivit har också handlat om Vadstena och Linköping.
– Det blev Vadstena rådstugerättsprotokoll som jag började skriva utifrån och sen har det vuxit ut till ”mitt område”.

1600-talets Sverige, och Europa, har ofta ett något dystert skimmer över sig i historieböckerna. Det är krig, sjukdomar och avrättningar som ofta skildras, men på individnivå, som Annika Sandén studerar, fanns det också mycket glädje. Människorna i byarna och i de små städerna fann lyckan trots en bister och kaotisk omvärld. På samma sätt som nu, år 2021, fick man finna sig i att roa sig trots omständigheterna.
– Inom ramen för bondesamhället hade de väldigt mycket fester. Det tycks inte ha varit någon brist på roligheter faktiskt. Bilden av 1600-talet som en dyster och tråkig tid är ofta ganska onyanserad.

Kan roandet hänga ihop med eländet? Att folk kände ett större behov av fest när mycket runtomkring, med krig och sjukdomar, var dystert?

– Det kan jag mycket väl tänka mig. De tog varje tillfälle att roas sig när livet var mycket skörare. Min känsla är att man tog vara på tiden på ett annat sätt än idag, säger Annika Sandén.

Man drack mycket öl, delvis som substitut för vatten eftersom det inte var helt lätt att få tag på rent vatten alltid. Ölen var ganska svag, så för att bli riktigt full var man tvungen att dricka mycket.
– Men folk är fulla, det kan man se inte minst i de här rättsprotokollen. Prästerna klagade också ofta på att folk var bakfulla och satt och sov i kyrkan, berättar Annika Sandén.

På vilka sätt stack då västra Östergötland ut jämfört med omkringliggande bygder?

– Västra Östergötland är en rik jordbruksbygd, så jag tänker mig att det har varit ganska mycket välbeställda bönder här. Man ser det också på antalet medeltida kyrkor häromkring. De som ursprungligen byggde kyrkor var rika stormän, eller landägare.

Religion är en kulturyttring som i alla tider har gått sida vid sida med människan. Musiken är en annan.
– Säckpipa, pipa och trumma verkar ha varit de givna instrumenten på den här tiden. Även nyckelharpa. Fiolen kom in sent 1600-tal.

Det var också under den här tiden som musiken började distansera sig från religionen, de två har ju annars, både nu och då, gått hand i hand i stor utsträckning.

– Det som spelades var det som vi dag kallar för folkmusik. Man kan tala om en tidig sekularisering av musiken, där andra än bara kyrkan kunde börja spela sin musik och kanske till och med trycka sina låtar. Låtarna handlade ofta antingen om sorg och elände eller om glädje och lycka, och de var nog lite blues-aktiga. Musiken har nog alltid varit en viktig del i det här med att festa och ha roligt, säger Annika Sandén.

Anton Rimstedt