Vänner på promenad: ”Det är guldkant”

Av Elin Elderud

MJÖLBY Det är deltagarrekord för dagens promenad. Om det är för att vädret är näst intill perfekt, eller om det är för att tidningen är på besök är lite oklart. Runt 20 deltagare har slutit upp och ett helt gäng från Väntjänsten.
– Vi började i våras med promenaderna, säger Roland Larsson från Väntjänsten som varannan vecka arrangerar promenader för boende på Boken i Mjölby.

Höstsolen skiner, det är ovanligt varmt när alla ger sig iväg från Bokens vårdboende i Mjölby. De flesta tar sig fram med hjälp av rullstol, några med hjälp av rullator. Stämningen är på topp och alla är förväntansfyllda, det märks att det är en höjdpunkt många ser fram emot.
– Väntjänsten drog vi i gång efter pandemin i den form som det ser ut i dag, men promenaderna startade vi i våras på vårdagjämningen, säger Roland Larsson.

Väntjänsten är ett nätverk av personer som ställer upp ideellt och gratis för att hjälpa äldre. Det kan röra sig om fikabesök, en utflykt, sällskap till vården, spela spel eller som i dag, promenad.
Spindeln i nätet är Annelie Rydell, anhörigkonsulent i Mjölby kommun, som också hänger med ut på promenaden. Dessutom får man hjälp av några extra händer från Bokens personal när så många vill ut och promenera.
– De gör ett otroligt bra jobb. Det betyder mycket för livsglädjen, alla mår bättre och det betyder mycket för den psykiska hälsan, säger Annelie.

De ger sig ut på olika promenadslingor, den längsta promenaden är på 45 minuter.

Lasse Sundström är inflyttad mjölbybo.
– Det här sätter jag värde på. Jag ser så dåligt men jag uppskattar att få komma ut. I dag är det fint men det finns inga dåliga väder, man får klä på sig, säger han.

Karin Andersson njuter av solen under promenaden, hon är inte mycket för kallt väder.
– Jag har myror i brallan så jag brukar åka ut på promenader men det är verkligen roligt att hänga med hela gänget, säger hon.
Väntjänsten är verksam i Mjölby stad med olika aktiviteter.
– Vi är frivilliga pensionärer och vi försöker ställa upp och hjälpa till så mycket vi kan. Jag önskar dock lite fler killar i gänget som hjälper till, jag är ensam just nu, säger Roland med ett skratt.

En grupp stannar till utanför ett hus på Kummelgatan där Margareta bodde som liten. Hon berättar om hur det var och Kirsten Hackzell som skjutsar Margareta lyssnar noga.
– Så intressanta historier vi får veta på våra promenader, säger hon.
Kirsten Hackzell har varit med ett par år i Väntjänsten. Hon har fram till sin pension jobbat som sjuksköterska och även varit god man.
– Man får ju bestämma själv hur mycket man engagerar sig. Vi tycker att vi får nya vänner via Väntjänsten.

Promenaden börjar närma sig sitt slut och snart ska lunch serveras på boendet. Gänget rullar in på Boken igen.
Gunilla Karlborg tycker om att få med sig en blomma hem från turen och Gunvor Pantzar har plockat något som ser ut som en kusin till rönnbär.
– Vi mår så gott av det här och det är roligt att vi blir fler och fler. De förtjänar uppmärksamhet för en så positiv grej som de gör, det är väldigt uppskattat att de kommer till oss, säger Gunvor.

Gerd Karlsson och Barbro Borring är också tillbaka från promenaden och vilar en stund ute i det fina vädret.
– Vi hann ända till Lagmansskolan och tittade på det nya konstverket. Det var lite svårt att hitta det först men det var så fint och fina färger. Roligt med nåt som piggar upp, säger Gerd.

Barbro Borring var den första som var med ute på promenaderna när de startade i våras.
– Då gick vi varje vecka och var det dåligt väder gick vi inomhus, säger hon.

Roland Larsson pustar ut på bänken.
– Det här är ren glädje och tillfredsställelse, jag kan ge det här till någon annan och jag får så mycket tillbaka. Det här vill jag aldrig sluta med. Det här är guldkant.