Blåljus övade pågående dödligt våld

Av Elin Elderud

MOTALA Det är en grådisig tisdag, strax efter lunch vid kommunens vuxenutbildningscentrum i Ekenäs. Plötsligt hörs fem snabba skott och någon ropar på hjälp från ett fönster. Polisen är snabbt på plats och går in med dragna vapen genom skolans entré. Så börjar övningen när räddningstjänsten, polisen och ambulanssjukvård har en samverkansövning i pågående dödligt våld, PDV.

Under hela förra veckan gjorde personal från räddningstjänsten i Mjölby och Motala, polisen och ambulansen en samverkansövning. Två gånger varje dag hölls övningen för att alla skulle få tillfälle att öva. Under tisdagseftermiddagen deltar ett 50-tal från samlad blåljusstyrka och även lika många markörer, de som spelar skadade, i övningen.
– Scenariot är att en gärningsman har gått in i en skola och utfört en attack och skadat ett antal personer, säger Marcus Pettersson som är insatsledare på räddningstjänsten i Motala och som är övningsledare och fortsätter:
– Vi övar på att samverka med våra blåljuskollegor för att hantera situationen och på att rädda liv.

Övningen sker så realistiskt som möjligt. De som spelar skadade har fått sminkade sår på kroppen och fejkblod är utspillt över golvet i entrén på skolan.
– Vi övar så realistiskt som möjligt. Larmet går och patruller och styrkor åker till platsen för händelsen, dyker upp i olika ordning och ska skapa sig en lägesbild och samverka.

Först ut är polisen som går in i byggnaden med dragna vapen. Strax efter kommer räddningstjänsten och ambulanser.

Erik Lööv, operativ chef på räddningstjänsten i Motala, är på plats utanför skolan för att iaktta övningen.
– En PDV-händelse på en skola blir väldigt speciell, för tio år sedan trodde vi kanske inte att vi skulle behöva öva på det här scenariot. Det har kommit närmare de senaste åren. Vi övar olika arbetsmomenten och hur vi agerar. PDV kan hända och vi måste vara förberedda.

Övningsplatsen fylls på av brandmän, sjuksköterskor och poliser med förstärkningsvapen.
– Det är nog tre år sedan vi hade en lika stor övning senast. Planeringen har pågått drygt ett år för att få ihop allting. Allt från att fixa lokal, informera om övningen, hitta de som kan spela markörer och få ihop själva övningen i sig. Det är mycket som ska klaffa, säger Marcus Pettersson.

Responsen från de övande har, några övningar in, varit bra.
– Alla tycker det är bra. Vi övar alla moment fullt ut, det blir som en riktig händelse som man lever sig in i och man får öva i sin roll. Vi utvärderar var och en för sig och helheten och så delar vi det med varandra så att vi kan dra lärdomar. Det betyder jättemycket att kunna genomföra detta, säger Marcus Pettersson.

Övningen går mot sitt slut efter drygt en timma. Per Tonhammar, specialistsjuksköterska på ambulansen, är en av övningsledarna.
– Jag tycker det gick ganska bra, det är en komplex situation som vi övar på och det är svårt. Våra medarbetare skötte sig bra, de är snabba på att agera, organisera sig och identifiera dem som var svårast skadade och påbörja behandling. Det vi övar på är att hitta de svårast skadade och få iväg dem till sjukhus.
– Övningarna skiljer sig lite åt varje gång, denna hade mer fokus på skjutvapen och man måste väga in säkerhetsaspekten.

Vad tar ni med er från en sådan här övning?
– Vi har mycket övningstid inom ambulansen men det är viktigt och otroligt nyttigt att kunna öva traumavård i en realistisk övning. Det är jätteviktigt att öva hela blåljusstyrkan, vi har olika kompetenser och specialiteter men tillsammans blir vi starkare.

Hampus Paulsson går på gymnasiet på Carlsund och var med som markör och fick spela skadad efter ett knivhugg.
– Jag fick hålla emot på skadan och spela med. Vi fick frågan om vi ville ställa upp och det kändes som en rolig grej och viktigt att vara med och hjälpa till när de skulle öva, säger han.