Kris hjälper både kriminella och deras anhöriga: ”Måste lära sig att äga sin historia”

Av Anton Rimstedt

ÖSTERGÖTLAND. I förra veckans Östgötatidningen kunde man läsa ett reportage om en familj vars liv totalt omkullkastades när sonen i familjen hamnade i fängelse. Vilken hjälp finns att få för familjer som hamnar i en sån situation? Och är det som familjen befarar, att sonen är dömd av samhället på livstid?

– Hjälp finns att få, oavsett om det är för familjen, grabben eller för alla. Och ofta är ändå samhället inte så dömande som man kan tro. Man är förstående för folk som vill förändras, säger Germay Woldu, ordförande för Kris, Kriminellas revansch i samhället.

Han, om någon, vet.
– Det är sju år sen jag kom ut från fängelset och idag har jag ett fast jobb på ett privat företag, jobbar 25 procent på Kris och har suttit med i olika styrelser. Så länge man är ärlig och kan visa att man har gjort en förändring så öppnas det upp många dörrar. Människor överlag är inte så dömande, säger Germay Woldu.

När vi berättar för Germay Woldu om familjen som Östgötatidningen träffade, om hur de beskriver sig som en normal familj med förstörda liv, med liven på paus, blir han bekymrad.
– Det är hans handlingar, hans val, som har gjort att han har hamnat där han har hamnat. Det är aldrig föräldrarnas fel, men när man tar det så hårt så finns det alltid något att ta i kring deras föräldraroll. Det är ju jättetråkigt att hela deras liv har stannat upp för att deras son har hamnat i fängelse, de har mycket att jobba med, säger Germay Woldu.

Ordföranden för Kris säger att organisationen absolut erbjuder hjälp även till anhöriga till kriminella.
– Ja, men då behöver de själva ta initiativet och kontakta någon av våra lokalföreningar. Där finns det anhörigträffar och olika program man kan jobba i. Vi är en förening som är öppen för alla, säger Germay Woldu och fortsätter:
– Har sonen en bra relation med sin familj så finns det mycket man kan göra med hela familjen, där sonen är med. Så länge han är villig så finns det hur mycket jobb som helst som man kan göra.

Den frustration som den östgötska familjen kände riktades delvis mot det faktum att en fängelsedom, oavsett längd, blir till en livstidsdom i det samhälle vi lever i.
– En sån här dom förstör hela ens framtid. Det kommer bli oerhört tufft för honom när han kommer ut. Många brottslingar kanske har gjort en dum sak en gång, men får betala för det resten av sitt liv, sa mamma Maria, som egentligen heter något annat, i förra veckans tidning.

Men det behöver inte vara så, enligt Germay Woldu.

– Hos Kris är det en merit att du finns med i belastningsregistret, det är det inte i övriga samhället, säger han och fortsätter:

– Men det är tyvärr så att han har fått sitt cv förstört. För idag är det bara att googla på någons namn eller personnummer så får du upp precis all skit den har gjort. I polisens register finns domen kvar i tio år, men på internet kan den finnas för alltid. Jag skulle ljuga om jag sa att han inte har satt käppar i hjulet för sig där.

Hur tar man då ut de där käpparna ur hjulet som är domen på cv:t?

– Det gör man inte. Jag kom till Kris, nymuckad från fängelset, började jobba i en secondhand-butik som ägdes av Kris, jag fyllde på mitt cv med olika utbildningar och lärde känna massor av nytt folk. Som politiker, personer på socialstyrelsen och personer som sitter med i till exempel nykterhetsrörelsens bildningsverksamheter. Jag utbildade mig till behandlingspedagog och så sökte jag jobb när jag hade varit frigiven i fem år, på ett privat HVB-hem. De ville såklart ha utdrag ur belastningsregistret och där fanns ju alla mina domar. Men jag kunde vara ärlig och berätta vad jag hade gjort sedan mitt senaste fängelsestraff och jag kunde skicka referenser. Då välkomnade de mig med öppna armar.

– Det är så man får göra. Man måste lära sig att äga sin historia och inte längre skämmas för den. Va fan, jag gjorde dumma val tidigare i livet, men nu vill jag bara leva mitt liv som en vanlig medelsvensson och leva mitt liv som alla andra. Då är inte människor dömande.

”Han är väl medveten om att hans handlingar har orsakat vårt mående. Då vill man inte lägga på honom ännu mer. Men även om vi säger att vi mår bra... Han är inte dum, han känner oss”. Så sa mamman i förra veckans reportage. Hur har Germay Woldus familj då handskats och påverkats av de val han har gjort?

– Jag har sårat min familj med det jag har gjort genom åren. Sedan har de fortsatt leva sina liv, men min mamma har funderat mycket på vad hon kunde ha gjort annorlunda. Så är det, alla blir drabbade.

Anton Rimstedt