Vadstenaförfattarens framgångsrecept: ”Ta dig själv och din dröm på allvar”

Av Anton Rimstedt

VADSTENA/STOCKHOLM. Vadstenaförfattaren Marcus Jarl jobbar också som specialistssjuksköterska på neonatalen, avdelningen på Södersjukhuset som tar hand om för tidigt födda barn. Det yrket delar han med huvudpersonen i nya romanen ”Dina färger var blå”.
– Jag gräver verkligen där jag står den här gången, säger Marcus Jarl.

Sina första sju år i livet bodde Marcus Jarl i Borghamn, resten av uppväxten i Vadstena. Men när Östgötatidningen får en pratstund med den numera dubbla romanförfattaren så har han slagit sig ned på balkongen hemma i Stockholm.

– Innan pandemin så var jag hemma i Vadstena ungefär en gång i månaden skulle jag säga. Det är där rötterna finns och jag får mycket inspiration hemifrån.

Han har hela familjen och släkten i Motala Vadstena-regionen och de flesta bor kvar i just Vadstena.

Men sedan tio år tillbaka jobbar Marcus Jarl som specialistsköterska på neonatalen på Södersjukhuset i Stockholm och bor i huvudstaden tillsammans med sin pojkvän.

– Jag vill få in så mycket Östergötland som möjligt i böckerna, även om de inte utspelar sig där. Och det kan till exempel vara genom utflykter eller genom andra som detaljer.

– Det som är coolt när man kommer från en liten stad är att alla vurmar om en. Det är som att man är deras på något sätt. ”Vadstenasonen släpper roman”, det är ju så mäktigt så man får gåshud. Och nu vet jag också att butiker i Vadstena har köpt in boken så att man kan gå och köpa boken fysiskt. Vi har ju ingen bokhandel i Vadstena, så det är liksom affärer som har köpt in boken. Det är skithäftigt, säger Marcus Jarl.

Har du lätt att få hybris då?

– Nej, det blir mer en press att prestera tror jag. På ett bra sätt. Jag vill ju göra alla där hemma stolta över mig.

Relationsromanen ”Dina färger var blå” (Norstedts förlag) är Marcus Jarls andra roman. Den första, ”Tusen bitar”, kom 2018. Huvudpersonen Lina i ”Dina färger var blå” jobbar, liksom författaren själv, som specialistsjuksköterska på neonatalen. Hennes liv är fullt av adrenalinpumpande förlossningar, kuvöser, och långa nattpass. Hon brottas med sin egen barnlängtan, samtidigt som hon vet att hennes man Samuel inte vill ha några barn.

Är det lite självbiografiskt annars med eller är det bara yrket?

– Barnlängtan är ju ett ganska stort tema i boken och jag hade inte tänkt så jättemycket på det innan men så när jag analyserade lite så tänker jag att det kan vara något underliggande i det där. I och med att jag lever ihop med en man så funderar man lite ibland, kommer jag få barn? Vill jag ha barn? Hur skulle det i så fall gå till? Och så omringar jag mig med bebisar på jobbet. Om det är något slags underliggande substitut för att jag kanske inte kommer kunna få några barn, säger Marcus Jarl och fortsätter:

– Som det ser ut nu så är det inte aktuellt för mig att skaffa barn. Men man vet ju aldrig vad som händer. Det är ju så mycket mer krångligt för oss.

– Just nu är jag nog ganska nöjd med att inte ha några barn faktiskt.

Aha, så du delar inte huvudpersonen Linas starka barnlängtan då alltså?
– Nej, där skiljer vi oss.

Men spännande ändå det där med hur mycket man kanske speglar sig själv i sitt författarskap, omedvetet.

– Exakt. Det är självterapeutiskt att skriva. Det blir ofta bäst om man gräver där man står.

Att kombinera sina två jobb går hittills bra för författarspecialistsjuksköterskan.
– Jag har ett fast rullande schema som gör att jag är ledig var tredje vecka. Det är då jag skriver. I början var det mer en hobby men nu är det ju faktiskt så att jag har två yrken.

Och att förvandla sin hobby, eller sin dröm, till sitt yrke kan ibland verka svårt. För vissa kan det verka omöjligt. Men Marcus Jarl menar att alla är värda mer än att intala sig själv att något man vill göra är omöjligt.
– Det är viktigt att man tar sig själv och sin dröm på allvar. Inte ”men jag kan ju inte bli författare”. Jo, om du vill det så får du göra det till ett jobb. Det är lättare sagt än gjort många gånger, men jag tror att det är ett bra livstips. Din dröm kan även vara ditt jobb, även om det kan verka långt borta till en början. Ta din dröm på allvar, du är värd det och din dröm är värd det.


Anton Rimstedt