Veteran i Vätternrundan: ”Anmäl dig, men fyll inte i ålder”

Av Elin Elderud

MOTALA Birgitta Berglund startade sin första Vätternrunda 1969 när hon var bara 17 år. Hon var tävlingscyklist och fick dispens. Nu är Birgitta 73 år och kommer att stå på startlinjen för sin 53:e runda.– Den dagen det inte är roligt längre slutar jag, säger hon.

Vi ses på kaféet i Väderstad. Ett bra depåstopp för en träningsrunda, det hejas på andra cyklister som också har stannat för en fikapaus.
– Jag har minst hundra träningsmil i benen innan loppet, oftast blir det mer, säger hon efter att ha cyklat dit från hemstaden Motala.

Birgitta är den enda kvinna som har cyklat över femtio rundor. För det har hon fått sitt namn ingraverat på Vätternrundans jubileumsskulptur i Motala.
– Min mamma var med redan på de första rundorna så jag var sugen på att testa.
– Jag var tävlingscyklist och gick in och pratade med Evert Rydell, en av loppets grundare. Jag frågade om jag som tävlingscyklist inte kunde få köra fast jag inte hade fyllt 18 år och då sa han när han räckte fram en blankett: ”anmäl dig, men fyll inte i ålder.”

Nuförtiden tränar hon ensam, förr tränade hon i grupp.
– Efter jag blev pensionär cyklar jag bara när det är fint väder. Jag kan själv välja vart jag vill cykla. Att cykla i grupp har sin tjusning men jag gillar att köra ensam. Det är mysigt, det blir lite meditativt och tanken får vandra fritt. Men det måste kännas roligt att träna, den dagen det inte är roligt att cykla Vätternrundan längre så slutar jag.

Att klara av att cykla Vätternrundan hänger inte bara på att ha mil i benen. Det mentala är minst lika viktigt menar Birgitta.
– Lika viktigt som det är att träna måste man vara förberedd mentalt. Det är en utmaning att sitta på cykeln under så lång tid, för man kommer att bli trött och det kommer att skava. Man ska åka efter sin egen förmåga.

Tjusningen med Vätternrundan toppar trötthet och skav.
– Det roligaste är att köra på natten. Att först se solen gå ner och efter ett par timmar, soluppgången. Det är väldigt fint. Sedan har det varit ett sätt för mig att hålla igång. Min kropp kräver att jag rör på mig, annars mår jag inte bra. Jag är evigt tacksam för att jag fortfarande kan göra det här och är frisk den dagen jag står i startfållan.

Sedan första rundan 1969 är det några gånger hon inte har startat.
– Det året det snöade, 1981, bestämde jag mig 20 minuter innan start för att inte cykla. Och så var det åren när barnen kom 1986 och 1988, även året däremellan 1987.
Att cykla Vätternrundan är en familjetradition.
– Min mamma, jag och min äldsta syster startade ett år tillsammans. Även mina andra 4 syskon har kört Vätternrundan. På min 40:e runda var båda mina döttrar med och när jag körde 50:e rundan var min ena dotter med.
I år värmer hon upp med loppet Vättern 100 innan den stora rundan.
– Då ska jag cykla med barnbarnet och min äldsta dotter.

Det börjar bli dags för Birgitta att cykla de dryga tre milen hem till Motala.
– Jag tycker att det är kul att se att det är många som kör Vätternrundan för att det är roligt, inte bara ligga i klunga och det ska gå fort. Det är roligt att träffa på andra och cykla en stund tillsammans. Vissa år har jag bara kört mellan depåerna, det blir alltid lite olika år från år.

Birgitta stannar i Ölmstad, Fagerhult, Karlsborg och Askersund.
– Det är ungefär lika långt mellan varje depå och det passar mig.

Med siktet inställt på startlinjen den 13 juni cyklar Birgitta hemåt på sin träningsrunda.