Pandemi då och nu - och den gåtfulla Heliga Birgitta

Av Anton Rimstedt

VADSTENA. Med ojämna mellanrum drabbas mänskligheten av pandemier. Coronapandemin är en svår prövning, men än värre var det när Digerdöden härjade på 1300-talet. Mitt i dåtidens pandemi levde en av Östergötlands viktigaste historiska personer, Birgitta Birgersdotter, Den Heliga Birgitta.

Vadstena år 1350. Detta är året efter att Birgitta Birgersdotter gav sig av på sin resa till Rom, genom ett pesthärjat Europa. Och det är fyra år efter det att Digerdöden började spridas runtom i världen.

”Herrens år 1350. Detta år var jubelår i Rom; Clemens var regerande påve. Vid denna tid härjade digerdöden i Sverige: ingen kan minnas att det funnits någon större pestepidemi än denna, vare sig förr eller efter. Den heliga Birgitta hade långt i förväg förutsagt att detta skulle inträffa."

I Vadstena klosters egen minnesbok (Vadstenadiariet eller Diarium Vadstenense) nämns digerdöden vid detta enda tillfälle. Det är en notis till år 1350. Följaktligen är den införd långt i efterhand eftersom klostret inte invigdes förrän 1384.

Den åsyftade uppenbarelsen är från Birgittas "Revelationes extravagantes" kapitel 74.

Vadstena år 2020. Ny pandemi, Heliga Birgitta är död sedan många århundraden, men i staden vid Vätterns strand är hon fortsatt relevant, om än kanske inte lika relevant som den pågående coronapandemin.

– Pandemi och klimatförändringar kan leda till en känsla av vanmakt och förtvivlan och det tror jag definitivt är samma känslor som folk hade på medeltiden. I förlängningen skulle det kunna leda till att man anklagar varandra och talar och rätt och fel, säger Roger Andersson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, som har forskat om Birgittas Uppenbarelser och det religiösa livet i Vadstena.

– På medeltiden ligger det nära till hands att se det som att pesten är vårt fel och att Gud är arg på oss. Vi har gjort fel, alltså måste vi straffas. Och då måste vi försöka blidka guds vrede och det gör vi genom att klä oss mera måttfullt, ge allmosor till fattiga och andra kristliga goda gärningar, fortsätter Roger Andersson.

Just att klä sig mer måttfullt och ge allmosor till fattiga var något som Heliga Birgitta lyfte som lösningar för att eventuellt återfå guds förtroende. Men att specifikt nämna pesten i sina verk var inget som grundaren av Vadstena kloster ägnade sig åt.

– Det är väldigt märkligt. Man får liksom läsa lite mellan raderna hela tiden. I hennes Uppenbarelser är hon väldigt sällan väldigt konkret. Saker beskrivs ofta i bilder, säger Medeltidsforskaren Roger Andersson.

Efter tiden för pesten blev det lite av en "boom" för fromhet och religiositet.

– Man undrar ju lite om det inom några år kommer komma en ny våg av religiös fanatism. Det kan man tänka sig att coronapandemin faktiskt kan bli en grogrund för, ett mer moraliserande sätt att se på vårt liv, funderar Roger Andersson högt.

– När det gäller klimatförändringarna är det tydligt så att vi har skuldbelagt oss själva. Där finns det ju en direkt sån koppling till Digerdöden och medeltiden, även om det kanske inte talas så mycket om en gud som straffar oss nu, utan mer "Moder natur" själv.

I bok sex, kapitel 113, av Himmelska Uppenbarelser hittar vi däremot något mer konkret av Birgitta som kan kopplas till Digerdöden. Där förutspår Birgitta att 33 munkar en efter en snart kommer att dö. Och sedan bekräftas hennes påstådda uppenbarelse med följande mening:
"Det hände så, ty det kom en sjukdom och ryckte bort trettiotre bröder, såsom förutsagt var.”

– Det kan ju inte rimligen syfta på något annat än Digerdöden. Den sista meningen borde vara tillskriven i efterhand för att "bevisa" att Birgitta kunde se in i framtiden. Så som Birgitta förutsåg dog mycket riktigt dessa 33 munkar, säger Roger Andersson, professorn som har ägnat mycket tid åt att studera Birgittas Uppenbarelser.

Anton Rimstedt