Tina berättar om sina erfarenheter av mäns våld mot kvinnor

Av Carolina Fransson

MOTALA. Tina Olby har varit aktiv i kvinnojourrörelsen i Motala sedan bildandet 1992. Nu har hon släppt en bok där hon skildrar mäns våld mot kvinnor utifrån det hon som jourkvinna sett och hört genom åren.

Under Tinas snart trettio år inom kvinnojouren har hon mött hundratals kvinnor som varit våldsutsatta och behövt stöd på olika sätt. Deras berättelser skildrar hon i boken Anna och hennes systrar. Kvinnorna är fiktiva, men hon har gestaltat dem utifrån de kvinnor hon mött och plockat delar av det de berättat i olika kapitel. Det har resulterat i åtta kapitel där varje kvinna har ett eget kapitel.
– Det är ingen som kan säga att "det där är jag", men däremot kan många säga att "ja, precis så är det", säger Tina.

KVINNORNA ÄR I OLIKA åldrar. Några har barn, andra inte. En del bor i villa, en del i lägenhet, en del är sambos och en del gifta.
– Jag speglar hur verkligheten ser ut. Det finns mycket myter om mäns våld mot kvinnor - att det är en stor, stark man och att allting är väldigt fysiskt till exempel. Så behöver det inte vara. Det är mycket psykiskt också. För kvinnan som utsätts var mannen många gånger den stora kärleken från början - det är den mannen hon vill ha, men han finns inte. Relationen växlar i stället mellan våld och värme. När våldet har lagt sig blir det värme, det blir blommor, choklad och allt det där. Och kvinnan känner att... nu är han precis som när vi möttes. Nu blir det bra. Och så går det ett tag och så blir det en slags normalisering för henne att leva med, säger hon.

ATT INSE ATT det man utsätts för är misshandel kan vara svårt när det blivit en normalisering, menar hon.
– Kvinnan kanske inte ser sig själv som en misshandlad kvinna för bilden hon har av en misshandlad kvinna och hur mannen ska vara stämmer inte med det hon utsätts för. Och hon tänker kanske att om hon bara hade gjort annorlunda hade han inte gjort så mot henne. Jag skildrar kvinnor som är tillsammans med män som fungerar på sina jobb och som är jättetrevliga. Han är jättetrevlig mot grannen medan hon sjunker i hop för att hon inte orkar. Hon blir då som en kuf och han blir den trevliga mannen. Då är det också ofta svårare för kvinnorna att anmäla med risk för att inte bli trodda, säger hon.

SKAM, RÄDSLA och att inte bli trodd gör att många hon träffat inte velat anmäla.
– Det är svårt att erkänna att den man har gift sig med, och älskat en gång, bär sig åt på det här sättet. Och sen rädslan för att inte bli trodd i anmälan. Man kan också vara rädd för att våldet trappas upp om man anmäler, säger hon.

UNDER DE ÅR som Tina varit jourkvinna har hon märkt av att mäns våld mot kvinnor lyfts upp mer på agendan i samhället.
– Men våldet kvarstår. Och nu har det ökat under pandemin. Kvinnojouren här i Motala har haft en ökning med 30 procent av stödsökande just på grund av pandemin - då mannen och kvinnan är hemma mer. Det har också ökat på nationell och internationell nivå, säger hon.

TINA HAR inga författardrömmar. Hon kan skriva mer, men säger att det är främst kvinnornas berättelser som hon vill nå ut med och sin erfarenhet som hon vill dela med sig av.
– Med boken vill jag hedra och visa respekt för de kvinnor jag mött - som visat mod och kamp att våga lämna och leva ett liv utan våld. Sen vill jag också ge kunskap om hur kvinnor som utsätts för våld fungerar - hur de tänker, vilka strategier de har, hur de försöker på olika sätt. Det är viktigt att förstå för dem som jobbar med de här frågorna och för alla runtomkring, säger hon.