Melinda om det viktigaste som finns

Av Mia Karlsvärd

VADSTENA –Jag kan inte se vad jag skulle kunna göra som känns viktigare än att vara familjehem. Om vi vuxna inte kan göra detta, vem ska då ta hand om de här barnen?

–Det har varit ett kall som präglat hela mitt liv, berättar Melinda Jacobs, som har öppnat sitt hem till barn som behöver familjehem.
Hemma hos Melinda är det full renovering på gång. Trots det sover barnen gott sin förmiddagslur.

Melinda Jacobs har lång erfarenhet som stöd för barn som familjehemsmamma. Redan som 18-åring var hon stöd för familjer och barn som kontaktfamilj.
–Jag hade en klasskamrat som var fosterhemsplacerad.
Hon minns hur fascinerad hon blev av familjen och deras sätt att leva och värna om andra och varandra.
–Det var då jag bestämde mig.

När hon var 21 år tog hon emot sin första familjehemsplacering. En sextonårig pojke.
–Visst var det en tuff start, men det gick väldigt bra.
Han bodde hos Melinda Jacobs tills han var 21 år.

Du var så ung?
–Ja, det kunde gått käpprätt åt skogen, men det gick bra.

Hon berättar att det gått väldigt bra för honom. Han bor i Motala nu och har egen familj.

Många barn har fått en trygg uppväxt hemma hos Melinda.
–Det tog bara ett år, efter pojken, innan Jenny kom, hon var femton år och jag 23 år, sedan har det bara rullat på.

Hon valde av välmening att ta emot äldre barn för att de inte skulle konkurrera med hennes egna barn, som då var små.
–Det är sju barn som har bott här på heltid och 20 barn som har passerat min famn och mitt hem, berättar hon.

När hennes egna barn blev äldre bestämde sig Melinda, av samma anledning som tidigare fast tvärtom, för att ta emot yngre barn.

Esmeralda, som också kallades Lilla hjärtat, föddes i en familj präglad av missbruk och psykisk ohälsa. Hon kom till Melindas familj blott sju veckor gammal. Flickans liv fick ett hemskt slut. I artikeln här intill kan du läsa mer om Lilla hjärtats tragiska öde.
–Strax innan hon dog fick jag en fråga om ett akutfall. En pojke som kom till oss i augusti 2019, fyra månader gammal. Han är tre år nu, berättar Melinda.

Förutom den treåriga pojken har Melinda just nu hand om ytterligare en liten kille, som nu är 16 månader.
–Honom tog jag emot direkt efter födelsen, berättar hon.

Melinda avbryter intervjun och reser sig upp.
–Jag ska bara se så att han sover, säger hon.

Trots sågande och spikande sover pojken tryggt i sitt sovrum.

Vad skulle du vilja säga till dem som funderar på att bli familjehem?
–Det ger så otroligt mycket att få vara med att göra skillnad för en annan människa.

Hon säger att kunskapen kring familjehem måste öka.

Vad vill du ge för råd?
–Många tror att man måste sluta jobba eller ha vissa kunskaper. Det handlar inte om det. De här barnen behöver komma till helt vanliga familjer.

Vad ger det dig?
–Det har blivit mitt sätt att leva.

Hon berättar att många har frågat henne hur hon har orkat att ta emot nya barn efter det som hände Esmeralda.
–Jag kan inte se vad jag skulle kunna göra som känns viktigare än att vara familjehem. Det här är ett livslångt och livsviktigt uppdrag, säger Melinda Jacobs.

Melinda vet att det råder brist på familjehem och hoppas att hon, genom att ställa upp i intervjuer i media, kan uppmuntra fler, eller få fler att våga, att ta emot barn som behöver ett hem. Hon har i dagarna fått veta att hon är nominerad till Raoul Wallenbergpriset 2022.

MIA KARLSVÄRD