Göran är fortfarande livrädd

Av Mia Karlsvärd

ÖSTERGÖTLAND – Jag vet inte vad jag skulle gjort utan Brottsofferjouren och Daniela. Jag hade inte orkat med skiten utan henne, säger Göran.

Göran är 70 år, han bor i ett vanligt bostadsområde i en välplanerad lägenhet med tre rum och kök. Här har han bott länge, trivts och känt sig trygg. Det raserades för honom och flera av hans grannar efter händelserna förra året.

– Det kanske låter barnsligt, jag har gråtit och är fortfarande livrädd. Jag trodde det här var ett lugnt område, säger Göran.

Daniela lägger en tröstande hand på Görans. Han vänder sig till mig och säger:
– Det går inte att nog värdesätta det stöd jag fått från Daniela. Hur mycket hjälp som helst. Hade hon inte funnits hade jag inte vetat vad jag skulle ta mig till, säger han.

För ett år sedan utsattes Göran och hans grannar av en person som på olika sätt trakasserade dem, hotade dem med våld och hotade att ta livet av Göran.

Det slutade med att polisen grep mannen. Göran kallades till förhör och därefter har Brottsofferjouren funnits till hans hjälp inför rättegången och därefter.

– Vi får kontakt med brottsoffren eller vittnena via polisen, en del hör av sig själva till oss, berättar Daniela Lind, brottsoffersamordnare på Brottsofferjouren i Linköping.

Brottsofferjouren i Linköpings har avtal med Linköpings kommun med upptagningsområdena Kinda, Ydre och Åtvidaberg och ansvar för vittnesstödsverksamheten i västra Östergötland.

Brottsofferjouren är en ideell organisation som ger stöd till de som utsatts för brott, bevittnat brott eller är anhöriga till brottsoffer, vittne eller gärningsperson.
Jouren har utbildade stödpersoner, som kostnadsfritt hjälper de som utsatts för brott oavsett om de gjort polisanmälan eller inte.

Daniela Lind berättar att hon började som stödperson för drygt 20 år sedan. Efter tre år blev hon erbjuden anställningen som brottsoffersamordnare.
– Det är många som utsätts för brott men inte får den hjälp de behöver, mycket fokuseras på gärningspersoner och brottsoffer glöms många gånger bort, säger Daniela Lind.

Hon berättar att stödpersonerna erbjuder stödsamtal till vittnen och brottsoffer.
– Här får de sätta ord på vad de varit med om, om de mår riktigt dåligt hänvisar vi dem vidare till professionell hjälp.

Många vill också ha praktisk hjälp, att fylla i blanketter.

Göran skakar på huvudet.
– Alla dessa papper. Det hade jag inte orkat ta tag i utan Danielas hjälp, säger han.
– Som brottsoffer mår man ofta så dåligt att pappersarbete är för betungande. Det ramlar ner det ena brevet efter det andra i lådan som de inte orkar ta tag i. De kan då boka en tid med oss så hjälper vi till med detta, berättar Daniela Lind.

Vi pratar om den erfarenheten som Daniela Lind har med tjugo års arbete i Brottsofferjouren.

Hur tycker du att det utvecklats de här 20 åren?
– Vad ska jag säga, det har blivit bättre men inte tillräckligt bra. Jag tänker på våld i nära relationer. Där finns det fortfarande mycket att göra för att förbättra. Som att upprätta rutiner med par med gemensam vårdnad. Kvinnan ska inte behöva möta mannen för att själv lämna barnen. Den praktiska biten måste utvecklas av kommunen och socialen. Hon säger också:
– Likadant med skadestånd, varför ska det vara en sådan procedur med byråkrati. Ibland kan det ta över ett år innan brottsoffer får skadestånd. Det borde staten betala ut med en gång kan jag tycka, säger Daniela Lind.

Vad är din drivkraft?
– Många är tacksamma för det vi gör. Våra stödpersoner känner sig väldigt uppskattade, att någon tar sig tid att ringa och lyssna. Att de får prata om det de varit utsatta för, säger hon.
– Jag vill rekommendera de som blir utsatta att ta kontakt med Brottsofferjouren. De har varit guld för mig. Om du bara visste vad jag uppskattar dig Daniela, säger Göran.

Göran heter egentligen något helt annat. Av hänsyn till Göran och hans grannar har vi valt att anonymisera ort och namn.

Mia Karlsvärd