Klik venligst
ÖSTERGÖTLAND 2020-7-3 KL. 15:29

Om dödsannonsen från 1800-talet till nutid

Av Lotta Hofström

FAMILJ. Seder och bruk kring död och begravning förändras genom tiderna och även dödsannonsen har utvecklats sedan 1800-talet. "Dödsannonsens har och kommer fortsatt att ha en stark ställning", säger Ulf Lernéus från Sveriges Begravningsbyråers Förbund. 90 procent av alla avlidna har en dödsannons.

Om dödsannonsen från 1800-talet till nutid
"År 1848 kom den första dödsannonsen, i Norrköpings tidningar. Det var änkefrun Helena Robbert i Valdemarsvik. Hennes man var löjtnant", berättar Ulf Lernéus från Sveriges Begravningsbyråers Förbund.

Dödsannonsen tillkännager att en person har avlidit och talar om tid och plats för begravningen, eller förklarar om den sker i enskildhet. Namn på den avlidne, datum för födseln och dödsfallet samt namn på närmast sörjande ingår också i dödsannonsen.

ETT STYCKE POESI är mycket vanligt och en uppmaning om att ge ett bidrag till något ändamål, som varit betydelsefullt för den avlidne, kan också finnas med.
Vanligt i en dödsannons är att ordet "död" undviks, istället används hellre ord som "lämnat oss" eller "stilla avlidit".

Det var i början av 1800-talet som notiser om dödsfall började att publiceras i tidningarna. I mitten på århundradet utvecklades notiserna mot att bli dödsannonser i dagens mening.
– År 1848 kom den första dödsannonsen, i Norrköpings tidningar. Det var änkefrun Helena Robbert i Valdemarsvik. Hennes man var löjtnant, berättar Ulf Lernéus som är förbundsdirektör och VD i Sveriges Begravningsbyråers Förbund och Memento Service AB.


ALLT OFTARE under slutet av 1800-talet tillkom plats och tid för begravningen i dödsannonsen. Under 1900-talets början utvecklades den till att också innehålla de närmast sörjandes namn. Dikter i dödsannonsen är typiskt för Sverige, men ovanligt i våra grannländer, och hänger ihop med en äldre tradition av att ge uttryck för tankar om döden i poetisk form i samband med ett dödsfall.

Fram till 1930-talet kunde dödsannonser för personer av högre social status också innehålla klockslaget då döden inträffade. Men klockslaget försvann då den stora allmänheten fick tillgång till klocka, och det därför inte uppfattades som exklusivt längre.

UNDER 1900-TALETS Sverige var korset den vanligaste symbolen i dödsannonsen; första korset publicerades 1890. Samtidigt fanns också symboler från ordenssällskap, som Frimurarna och Odd fellow.
Davidsstjärnan började användas i början på 70-talet, innan dess hoppades symbolen över om den avlidne var jude.

En blomma, en ros, syntes första gången som symbol i en dödsannons i Länstidningen i Östersund år 1976.
– Rosen fick dock inget genomslag i landet utan vi pratar ofta om nyårsafton år 1977, då den första annorlunda symbolen kom. Det var en blåklocka. Det var mycket diskussioner om det och DN sa nej till den symbolen, berättar Ulf Lernéus.
Men när väl blommorna kom in fanns ingen väg tillbaka. Dödsannonsen började nu sin resa mot att bli mer och mer personlig. Idag syns korset bara i var femte dödsannons.
– Från att ha varit 95 procent kors fram till 1970-talet så är korsen idag nere på 20 procent. Sedan är det 20 procent symboler med djur och 18 procent med växter och blommor. Resterande 42 är en enda stor blandning med allt från fotbollar till motorcyklar, säger han.


I NUTID kan vi se en variation av symboler i dödsannonser på familjesidorna, och inte sällan är symbolen ritat enkom för den avlidne.
Efter att Ikea-grundaren Ingvar Kamprad avled vid 91 års ålder 2018, publicerades en dödsannons i Smålandsposten. Då hade de sörjande Ikea- och Ikano-medarbetarna valt den typiska sexkantsnyckeln, som alla som någon gång skruvat ihop Ikea-möbler känner igen, som symbol.


Fram tills för 13 år sedan var symbolerna i dödsannonserna svartvita.
– Den första symbolen i färg presenterades i Nerikes Allehanda 2007. Innan dess ville man inte förvilla människor genom att ha färg på sidorna.., berättar Ulf Lernéus.


VAD GÄLLER dödsannonsernas framtid är Ulf Lernéus positiv.
– Dödsannonsens har och kommer fortsatt att ha en stark ställning. Den kommer inte att sluta finnas i tidningen, både i print och digitalt. Men man kan tänka sig att den ändrar lite i form och innehåll, att den kanske blir än mer personlig, säger Ulf Lernéus som också spår att dödsannonser kommer att öka på sociala medier.

Jämte dödsannonsen kan en nekrolog om den avlidne skrivas, vilket är något som har blivit mindre och mindre vanligt. En nekrolog är en minnestext skriven av en person som kände den avlidne, som publiceras på en tidnings familjesida - inte sällan med en bild. Ofta går minnestexten igenom var personen är född, var den gått i skola, vilka yrken personen haft, var den bott, om barnen och hur den träffat eventuell partner.

Historiskt sett har lantsortstidningar ofta uppmuntrat till att skriva nekrologer och/eller själva ringt upp dödsboet, medan stora tidningar som DN och Sydsvenskan har sett, och än idag ser, nekrologer som något som enbart skrivs om människor med hög social status.
– Idag är det få som skriver någonting. Det kan också ha att göra med att man kanske inte vet vad man ska skriva. Idag ser familjekonstellationerna annorlunda ut och man har inte koll på allt som avlidne varit med om – och man kan därför vara rädd för att gå snett, säger han.

DÖDSANNONSENS funktion om att kungöra att någon avlidit har blivit viktigare under de senaste 25-30 åren, då svenskarna umgås med allt färre vänner och släkt, och Ulf Lernéus spår samma utveckling för nekrologen.
– Det kanske inte är så intressant för barnen med mormors historia nu – men sedan kan den upplevas viktig, menar han.

Källa: Sveriges auktoriserade begravningsbyråer, Expressen, Inför Döden (Edition Andersson, 2006)


Vanligt i en dödsannons är att ordet "död" undviks, istället används hellre ord som "lämnat oss" eller "stilla avlidit". Foto: Pixabay


PÅ STARTSIDAN JUST NU