Uppsägningar i hemtjänsten skapar oro

Av Lotta Hofström

BOXHOLM. Oron i hemtjänstens personalgrupp är stor sedan i slutet av förra året – då kommunen droppade bomben om nedskärningar.

Förra veckan skrev vi om att minst sju av 32 tjänster inom kommunens hemtjänst ska försvinna i syfte att spara pengar. Kommunen menar att en god och säker hemtjänst, där alla brukare får sina behov tillgodosedda precis som nu, kommer att bestå.

Nu har vi hört av oss till fackförbundet Kommunals lokala representanter – och de delar inte kommunens uppfattning.
När vi ringer skyddsombudet Ylva Almquist menar hon att både personalens arbetsmiljö och brukarnas vård är hotad av nedskärningarna.

FÖR hemtjänstpersonalen ska beskedet om besparingarna ha kommit som "en blixt från klar himmel".
– Vi känner oss lurade, säger Ylva Almquist. Vi har fått till oss i alla år att ekonomin är okej och så "pang" får vi höra att hela kommunen ligger back och drastiska åtgärder måste göras. Vi tänker att de som sitter med kommunens ekonomi måste ha sett vilket håll det barkade och borde ha dragit i handbromsen tidigare!


Oron för en ökad och orimlig arbetsbörda, en vård ovärdig brukarna och för att bli av med jobbet har ersatt den tidigare stabila och trygga känslan i personalgruppen, förklarar hon.
– Det är ovissheten som alla mår så fruktansvärt dåligt över. Vi fick vetskap om schemaförändringarna i november, innan vi fick höra om kraven på besparingar, men vi vet fortfarande inte hur många, eller vilka och på vilket sätt man får gå, säger hon.


YLVA Almquist berättar att - tills nu - har hemtjänsten i Boxholm varit en attraktiv arbetsplats, dit många sökt sig just för den stabila personalgruppen och värdiga vården.
– Här behöver arbetsgivaren tänka på att bevara kompetensen så att man inte går miste om den, säger Ylva Almquist.
Under de senaste månaderna har hon fått löpande rapporter om kollegor som självmant slutat, som aktivt söker andra jobb och som inte mår bra.
– Vi försöker ta en dag i taget och se hur det landar. Vi har hela tiden sagt att vi måste få veta och få vara med i kommunikationen. Så vi ska få information löpande för att minska oron och personalens mående. Vi kan också få hjälp av företagshälsovården. Vi har gjort en riskbedömning och handlingsplan – och de har lovat att vi kontinuerligt kommer att jobba med riskbedömning och handlingsplan, säger hon.

ÅSA Holm är ordförande för sektion väst i Kommunal Öst.
Hon menar att det inte går att ta bort minst sju tjänster utan att ta bort arbetsuppgifter.
– Arbetsgivaren måste bestämma vilka arbetsuppgifter som inte ska hinnas med, säger Åsa Holm.
– Nedskärningen ska inte innebära att personalen ska springa snabbare, fortsätter hon.

Hon förklarar att Kommunals största uppgift är att bevaka arbetsmiljön och uppmuntra till tydlig kommunikation från arbetsgivaren till personalen. Kommunal kan också erbjuda sina medlemmar yrkesträffar för att ventilera och diskutera förändringarna.

OM medlemmar i Kommunal rapporterar att arbetsmiljön försämrats på grund av nedskärningarna följer samtal med arbetsgivaren.?
– Så får man ta in ytterligare fler möten och diskutera att "det här fungerar inte arbetsmiljömässigt". Det är arbetsgivaren som ska se till att arbetsmiljön fungerar, säger Åsa Holm.?
Samtidigt betonar hon att nedskärningarna inte är ett drömscenario för någon.?
– De gör inte det här för att det är skoj, utan för att man känner sig tvingad. Ibland kanske man kan tycka att man prioriterar fel. Vår förhoppning är att man med kommunikation ska komma fram till en ny lösning, säger hon.?


I Sverige har människor med rätt till omsorg också rätt att vårdas hemma. Ylva Almquist förklarar att hemtjänsten därmed har varierade uppgifter: det kan vara att bemöta psykiskt sjuka, stötta äldre med vardagliga hygienen, finnas för palliativa patienter (som ligger för döden) och att sköta uppföljande omläggningar och rehab efter en brukares besök på sjukhuset med mera.

– Vi ska också dokumentera och läsa mejl utöver tiden med brukare. En tom stund på schemat, mellan tiderna hos brukare, betyder inte att man sitter och dricker kaffe utan att man gör annat eller åker till en brukare. Det är också tomt på schemat för extra tid – man kan ju inte lämna någon som är ledsen eller behöver kontakt med vården och hjälpa dem att ringa vårdcentral och ambulanser, säger Ylva Almquist.
I personalgruppen finns en stark oro att den extra tiden ska försvinna.
– Idag hjälps vi åt mycket kring de här oväntade händelserna som sker under en dag. Jag är rädd att den möjligheten försvinner när personalstyrkan minskar, säger Ylva Almquist.

SAMTIDIGT talas det om "rätt till heltid", fortsätter hon, men hur det blir med den saken nu när det blir besparingarna känns oviss.
– Många slutar för att de har inte råd att jobba deltid och vi vill få till att de som önskar heltid kan få det, säger hon.
Vi blir allt fler äldre och allt färre undersköterskor, lägger hon till.
– Det är redan tungt fysiskt och psykiskt och vi vrider redan ut och in på oss för att utföra arbetet på ett värdigt sätt. Redan har tiden för städ och omvårdnad på morgonen kortats ned och det känner brukarna av – de frågar oss om varför, men det är inte vår uppgift att informera.