Boets skola bygger bygden

Av Sara Anderberg

BOET Boets skola har blivit navet i traktens gemenskap och en symbol för att behålla livskraften och stoltheten över bygden.
Utanför Boets skola sitter konstnären Eva Lindgren och målar en sten med djur-och naturmotiv. Det sker efter hennes eget förslag och på uppdrag av föreningen Boets skola.

–Jag vill att fler ska komma hit och måla men det har varit svårt att övertala någon. En åttaåring har jag nog i alla fall lyckats få med mig, säger hon och skrattar.

Utanför skolan är aktiviteten i övrigt i full gång. Det pysslas och grejas och när föreningens representanter sätter sig för att berätta om vad som händer i och vid skolan verkar det inte finnas någon hejd på uppfinningsrikedom och tro på framtiden.

Hans Blomberg har skänkt ett tåg och en tågräls till skolans förening, som han själv tidigare använde i trädgården för att köra ved.
–Vill ni ha perronger också, kastar han ut som fråga till de församlade.

Skolan lades ner för några år sedan, mot traktens hårda protester. Det slutade med att kommunen skänkte skolbyggnaden till den förening som bildades, Föreningen Boets skola.
–Mycket av hjärtat i en bygd försvinner om skolan försvinner, förklarar Hans Blomberg.

Sedan skolan hamnade i ortens händer har det hänt massor. Man hyr ut lokaler på kort eller lång sikt, arrangerar träffar för bygden, har gjort en verkstad i gamla slöjdsalen, satt upp nya leksaker, rustat och fejat och en hel massa andra saker.

På 50-talet när skolan byggdes var Boet en levande ort med flera butiker, och en skola.
Därefter gick det så att säga lite utför. Den sista affären stängde 1990 och utflyttningen fortsatte.

I dag har inflyttningen tagit fart, det finns inga tomma hus och företagandet är i full gång. Dessutom har man den gemensamma träffpunkten i skolan, i gymnastiksalen och ute på skolgården. Alla generationer hittar något att fröjdas över.
–Det här är viktigt, är alla överens om.
I dag finns själva föreningen samt tolv personer fördelade på tre arbetslag som turas om att jobba efter ett schema uppdelat i veckor.
–En normal vecka händer jättemycket, säger en av de församlade.

Ett stort problem för föreningen är att få in tillräckligt mycket pengar för att kunna driva skolan. Det handlar framför allt om värmekostnaderna som tär på ekonomin. Föreningen planerar att borra för bergvärme för att på sikt få ner kostnaderna men det är en investering som kan kosta ett antal hundratusen kronor.

Men det finns ingen uppgivenhet.
–Det är en fantastisk atmosfär i styrlesen, beskriver Magnus Oscarsson.
–Och en oerhörd lojalitet i bygden, fortsätter han.
–Det är ett slags själv där alla hjälper till. Det är en doing bygd.

Samtliga går ut för att studera tåget på den nästan färdiga rälsen och man genomför en provtur. Tåget tuffar i väg med vagnar och allt.

SARA ANDERBERG