Mattias och Reshma befann sig i pandemins epicentrum – ställer ut i Godegårds kyrka

Av Anton Rimstedt

GODEGÅRD. Östgötska makarna Mattias Löw och Reshma Mansuri Löw var med om en av den globala pandemins mest extrema lockdowns våren 2020. De blev praktiskt taget inlåsta i Indien i flera månader. Nu i maj arrangerar paret en foto-, video- och essäutställning i Godegårds kyrka.

Våren 2020 lamslogs och chockades världen av det nya coronaviruset och på vissa håll vidtog man kraftigare åtgärder än på andra. Det är allmänt känt att Sverige har haft en av de mer öppna och fria hanteringarna av pandemin, det är bland annat med den bakgrunden, att visa hur det såg ut på andra håll i världen, som Mattias Löw och Reshma Mansuri Löw vill dela med sig av sina upplevelser från Indien 2020, under pandemins första våg, som slog oerhört hårt mot det mycket tätbefolkade landet.

– Vi här i Sverige har inte varit extremt krävande med våra restriktioner, om man säger så. Här har det varit mer frihet under ansvar. I Indien har det varit helt annorlunda. Det blev typ uppror om man tog bilder. Polisen ville beslagta kameran, säger Mattias Löw till Östgötatidningen.

Mattias Löw är fotograf och dokumentärfilmare och Reshma Mansuri Löw är författare och dokumentärfilmare. De befann sig i Indien i mars 2020, när pandemin bröt ut. Mattias för att fota och filma, Reshma för att studera den uråldriga indiska läkekonsten Ayurveda, men också för att besöka sitt hemland för första gången på 15 år och då träffa vänner och familj.

De hade tänkt att åka tillbaka till Sverige i mitten av april, men möjligheten att lämna Indien fick de inte förrän i slutet av juni. Då hade de mer eller mindre suttit inlåsta i mer än tre månader.

– Första nedstängningen var extrem. Man höll på att bli galen, man kunde inte gå ut alls. Det var också en stor chock för Reshma att se sitt hemland på det sättet. Det var första gången på 15 år som hon var tillbaka i sitt hemland och så får hon uppleva tomma gator, stenhårda kontroller och utegångsförbud, säger Mattias Löw och fortsätter:

– Pandemisituationen i Indien var också extrem. Det är ett land där folk vanligtvis lever väldigt tätt inpå varann, och så skulle alla helt plötsligt hålla stora avstånd. Det var en mycket svår tid för alla.

När den värsta chocken hade lagt sig och Mattias och Reshma insåg att de skulle bli kvar i den där situationen ett tag så blev det ändå någon form av vardag.

– Då blev vi ganska kreativt lagda, vi kände att vi var tvungna att, med vår kompetens, dokumentera det här. Vi ville fota och skriva. Det här kommer bli viktigt för kommande generationer att ta del av. Vår samtid har inte mött det här upplägget med distinkt nedstängning tidigare. Det är ju något nytt för oss.

Kreativiteten i Indien blev till en idé om en framtida utställning om Indien under pandemin. Nu blir den idén alltså verklighet, i Godegårds kyrka av alla ställen. Den anrika kyrkan invigdes år 1251, 100 år innan en annan pandemi, Digerdöden, härjade. Foto-, video- och essäverk ställs ut.

– Vi vill berätta för svenskarna och östgötarna om en annan verklighet än den som ni i Sverige har upplevt under pandemin. Det var väldigt spridda skurar beroende på vilket land man var i. Det konkreta i hur Indien hade det hoppas jag att bilderna och våra texter ska förmedla. Vi kommer nära människorna i vår dokumentation, vi fångar vardagen.

För Mattias Löw personligen var också den första tiden efter virusutbrottet extra krävande. Nya tider och nya globala händelser föder tyvärr ofta nya typer av rasism, det har inte minst historien visat. Vi kan bara spekulera i hur dagens konflikt i Ukraina kommer påverka hur olika delar av världen kommer se på personer med ryskt respektive ukrainskt pass framöver, men våren 2020 fick i vilket fall Mattias Löw vara vaksam enbart på grund av hur han såg ut.

– Det cirkulerade många konspirationsteorier då, många handlade om anklagelser mot västerlänningar, att de skulle ha tagit dit viruset. Det gjorde det extra svårt för mig att röra mig. Jag blev misstänkliggjord. Det var inte samma sak för Reshma, för hon ser indisk ut.

Datum för utställningen är från 6 maj till 26 juni, fredag till söndag klockan 12 till 18. Det är fri entré. En videoinstallation visas dessutom i Passagen – Linköpings konsthall mellan 6 och 31 maj,
tisdag till lördag klockan 12 till 16.

Anton Rimstedt