Han väcker liv i gammal polisroman

Av Carolina Fransson

ÖDESHÖG. Till vardags sitter han i kommunstyrelsen och styrelsen för Ödeshögsbostäder. På fritiden läsar han in ljudböcker. Peter Olofsson släppte nyligen Kjell E. Genbergs polisroman Fnask i fördärvet tillsammans med författaren. Nu läser han in den andra i trilogin om kriminalinspektör Lennart Lind.

Peter har alltid varit intresserad av polisromaner – gärna äldre från 70- och 80-talet. Fnask i fördärvet, som gavs ut första gången för 45 år sedan är en sådan bok. Den utspelar sig under tidigt 70-tal i Stockholm. Polisen hittar en naken och brutalt mördad kvinna på Metargatan och kriminalinspektör Lennart Lind undersöker fallet i Stockholms sex-knark- och spelträsk.

Peter hade inte spelat in någon ljudbok innan han föreslog för författaren att han kunde spela in den. Han gillar historien och tycker att boken är värd att ges ut igen.
– Jag har gillat den här boken sedan jag läste den för första gången på 90-talet. Det är en bra story som levt kvar i mig sen dess. Kjell var en populär deckarförfattare på 70-och 80-talen och det är viktigt att inte låta hans böcker dö ut, tycker jag. Nu, 2020 känns det lite extra roligt med en sån här gammal bra bok. Det dryper av 70-tal i den. Polisinspektörerna ringer med äldre telefoner med nummerskiva, man ringer 90 000 som nödnummer och röker som sjutton på arbetsplatserna. Det är mycket nostalgi, säger han.

LJUDBÖCKERNA spelar han in i sin brors inspelningsstudio.
– Man tänker kanske att en ljudbok på drygt fem timmar - det är väl ingenting att spela in. Men inspelningen av första boken var ett projekt på ett halvår. Det ligger enormt mycket redigering och teknik bakom inspelningen. En hel del hostningar, nysningar och felsägningar som får klippas bort.

Förlaget gillade Peter som berättarröst och nu har han börjat läsa in uppföljaren till Fnask i fördärvet, som heter Brottsplats Sverige. Han har kommit 60 sidor in i boken hittills, berättar han.
– Nu har jag kommit över det där med att det känns jobbigt och pinsamt att höra sin egen röst. Jag riktar in mig helt och hållet på storyn. Ju mer säker jag blir desto lättare och snabbare går det också, säger han.

NÄR HAN inte spelar in ljudböcker läser han gärna polisromaner.
– Men inte så mycket som jag skulle vilja. De äldre författarna från 50-60- och 70-talet triggar mig och helst håller jag mig till dem. När det gäller senare författare tycker jag att Leif GW Persson är fantastiskt bra, säger han.