Klik venligst
MOTALA 2021-7-24 KL. 09:08

Ett naturäventyr på Håleberget ihop med bålgetingar och Vätternresande discgolfare

Av Anton Rimstedt

MOTALA. Majestätiska fjärilar, stora bålgetingar och fina vyer ut över det östgötska landskapet. Och så två discgolf-spelande tältturister på naturäventyr. Det kan en utflykt i ett naturreservat i utkanten av vårt landskap ge.

Ett naturäventyr på Håleberget ihop med bålgetingar och Vätternresande discgolfare
En av de sista, och högsta, utsiktsplatserna. Foto: Anton Rimstedt.

Ju mer man rör sig i vår västra del av Östergötland, desto mer inser man hur mycket ens närområde har att erbjuda. Större kulturminnen, kända historiska platser och turistlockande naturupplevelser som Göta kanal, Rökstenen, klosterområdet i Vadstena och Omberg och Tåkern känner nog de flesta till, men hur många är inte platserna som gömmer sig bakom dessa östgötska flaggskepp?

En mil norr om Motala, mot Askersund, visar en liten skylt till Hålebergets naturreservat. En smal grusväg leder så småningom in till en gräsbeklädd vändplats, där skyltar vittnar om vandringsleder och naturreservat. Här finns urskogsliknande skogar och halvöppna hagmarker. Och skylten vid vändplatsen berättar om en mäktig förkastningsbrant som höjer sig 130 meter över Säterdalgången.

Intill nämnda skylt har någon, en yngre man, slagit upp ett tält. När jag kommer med bilen sitter han med musik i hörlurar och gissningsvis lägger han någon form av patiens med en kortlek. Under tiden som jag knyter på mig mina skor, tar på mig en långärmad tröja mot eventuella mygg och kliver ur min bil så hinner jag tänka att mannen ser ut att njuta i sin ensamhet och att han förmodligen tältar själv här. Men samtidigt som den tanken är färdigtänkt så kliver mannens nyvakna kompis ut ur tältet.

– Vi kom hit igår kväll och slog upp vårt tält. Det är fint här, men vi har inte hunnit utforska något än och igår var det inte jättehärligt med alla mygg, säger den nyvakna kompisen när jag går fram för att hälsa och fråga hur länge de har varit här.

– Men idag är det nog bättre, och vi ska ta en sväng sen har vi tänkt, säger patienskillen och pekar mot vandringslederna.

Jag frågar om de har tänkt att stanna här flera nätter och då berättar de att de är på en rundtur med bilen som står intill tältet och att de har som mål att röra sig runt Vättern.
– Vi stannar på olika platser för att spela discgolf. Vi åker runt och testar olika banor och så hittar vi sen ställen att slå upp tältet på, säger den nyvakne.

– Nästa bana som vi ska till är alldeles här i närheten. I en ort på M, säger patienskillen.

Motala?

– Ja. precis. Där ska de ha en bra bana, svarar han och frågan om de är härifrån blir med ens överflödig och uteblir.

Vi tar ett, vad som skulle kunna vara tillfälligt eller slutgiltigt, adjö och jag beger mig upp för den vandringsled som ska leda upp på Håleberget. Förkastningsbranten bildades för 300 miljoner år sedan och reservatet har bildats för att skydda bergets gamla skog och dess rika växt- och djurliv. Hålebergets högsta punkt ligger 235 meter över havet.

Vandringsleden stegrar rätt brant, men inte för brant och inte på ett sätt som skrämmer. På den relativt korta promenaden hinner jag uppleva fyra olika utsiktsplatser där skogen lättar och där en avsats ger möjlighet att avnjuta en häftig utsikt. Mellan två av utsiktsplatserna syns en stor geting till, efter internets hjälp kan det med stor sannolikhet konstateras vara en bålgeting. Den verkar ha gjort sig hemmastadd på en liggande trädstam, det bekräftas också när jag sedan stöter på bålgetingen på exakt samma ställe på vägen ner från berget en stund senare.

Både den gamla skogen och den blommande hagen innehåller en stor artrikedom och skyltarna vid vandringsledernas start berättade för mig att det är viktigt att dessa miljöer skyddas för att ovanliga arter inte ska riskera utrotning.

Hur ovanlig sälgskimmerfjärilen är kan förtälja en annan historia, men klart är i alla fall att arten har vandrat norrut under senare år. Tidigare fanns den bara i allra sydligaste Sverige, men det har förändrats. Idag syns sälgskimmerfjärilen i vilket fall till på Håleberget i norra Östergötland. På morgonen kan hanarna uppsöka marken för att få i sig ämnen från till exempel lera eller döda djur, och det verkar vara fallet denna morgon.

Den ståtliga fjärilen syns, till skillnad från bålgetingen, inte till på vägen ner från berget. Men bålgetingen är inte det enda återseendet som sker på vägen tillbaka till bilen. Med några hundra meter kvar möter jag de två kringresande discgolfarna, som nu är på väg upp för berget.
– Vad bra att du fick dig en fin upplevelse nu när du stannade till här, säger killen som kom nyvaken ut ur tältet tidigare när jag berättar vad de har att vänta den närmaste kilometern.

Vi står och pratar en stund och innan vi skiljs åt frågar patienskillen:
– Du ska inte hänga på oss på en liten ytterligare tur då?

Lockande, men jag tackar nej till erbjudandet och går tillbaka till vändplatsen och till bilen.


Anton Rimstedt


Bålgetingen. Foto: Anton Rimstedt.



Sälgskimmerfjärilen på klippan. Foto: Anton Rimstedt.


PÅ STARTSIDAN JUST NU