Johanna har skrivit en barnbok om cancer
Av Mia Karlsvärd
ÖDESHÖG –Jag letade efter litteratur till vår minsta, som var tre år när jag drabbades av cancer, men hittade ingen bok som passade. Därför skrev Johanna Lundgren en bok själv - ”Juno och flintismamman”.
2018 drabbades Johanna Lundgren av bröstcancer.
-En bit in i sjukdomen började jag anteckna på ett litet anteckningsblock - idéer och tankar, berättar Johanna Lundgren. Foto: Mia Karlsvärd
–Jag har tidigare använt mig av böcker för att förklara för barn. Böcker är ett bra och enkelt sätt för barn att förstå, säger Johanna Lundgren, som jobbar som lärare på fritids och förskola i Ödeshög.
Under tiden när allt hände med behandling så föddes en tanke om att själv skriva en bok. Men just då fanns inte det på kartan.
–Men en bit in i sjukdomen började jag anteckna på ett litet anteckningsblock mina idéer och tankar. Inte förrän 2021, tre år efter att jag fått cancerbeskedet tog jag tag i det och skrev ett manus och skickade i väg det till ett bokförlag.
Hon säger att det inte kändes helt självklart.
–Den är ju personlig. Jag kände att det var våra ord och vår historia. Att skicka i väg det till bokförlag och bli granskad, det var lite läskigt.
Hon kände trots allt att det var värt det eftersom hon ville att boken skulle vara en hjälp för andra familjer i samma situation.
Hon berättar stolt att texterna i boken är orörda av förlagets redigare och att orden är Johannas från början till slut.
–Boken följer det vi gjorde och vad som hände under det här året, för mig och min dotter.
–Det var dagar som var jätte jätte tuffa men det fanns inget annat än att jag skulle ta mig igenom detta, säger hon.
Då ska man ändå tänka på att jag svarade bra på behandlingen och det var få komplikationer.
Henne enda tanken var att bli frisk.
–Man är väldigt utsatt och får acceptera att bli lämnad i vårdens händer, men jag hade tur.
Hur påverkades din dotter?–Vi såg till att allt var som vanligt för henne med förskola och vardag. Det var hon som var den stor hjälpen under hela den här tiden.
Hon frågade så klart mycket.
–När jag tappade håret blev det tydligt för henne, det var sådana saker som hon frågade om. Det blev en ingång till frågor. Biverkan att man blir flintis gör att sjukdomen blir synlig och tydlig. Det är det man ser först som barn. Och blir en ingång att prata om sjukdomen.
Hur mår du i dag?–Jag mår bra, jag har ganska nyligen bytt medicin. Den är tuff den också. Men den funkar bättre, den är ett skydd mot återfall.
Hon berättar att det är en hård behandling även efteråt, vilket kanske inte alltid framgår.
–Tankarna på sjukdomen och den intensiva behandlingstiden kommer också i kapp. Det är även tufft efter. Jag hoppas verkligen att boken kan vara en stöttning till andra familjer som drabbas.
Hon berättar att hon har förändrat mycket av sitt liv efter cancern, kosten, ett lugnare tempo och att träna genom yoga. Att vara snällare mot sig själv och tänka på det.
Dottern är nu 6,5 år.
–Hon tycker att det är jättespännande med boken.
MIA KARLSVÄRD