Kvinnojouren tar emot 120 kvinnor om året

Av Lotta Hofström

MOTALA. Drygt 120 kvinnor söker stöd av Motala kvinnojour varje år och efter ledigheterna ökar antalet rop på hjälp. “Mäns våld mot kvinnor finns i alla samhällsskikt, alla yrken, alla bostadsområden, religioner, etniciteter och åldrar. Han kan vara mycket vältalig – många säger ”Va?” när de får höra om vem det är”, säger Maria Dahl Karlgren som är styrelseledamot i Motala kvinnojour.

Efter jul- och nyårshelgen ökade antalet kontakter till Motala kvinnojour, vilket de ofta gör efter semestrarna. En av de vanligaste orsakerna till att en kvinna tar kontakt är att en vän eller anhörig har talat med henne om att mannen, som hon har en kärleksrelation med, är våldsam. Den andra vanligaste orsaken är att kvinnan har drabbats av insikten att hon, hennes barn eller husdjur är i fara för sina liv.

Kvinnan passar ofta på att mejla eller ringa kvinnojouren när mannen inte är hemma eller när hon själv är på jobbet, berättar Helena Fredriksson som är anställd vid Motala kvinnojour.
– Sedan erbjuder vi en träff så fort som möjligt. Gärna samma dag, säger Maria.
Träffen sker på en säker plats, som till exempel på jouren, kvinnans arbetsplats eller på vårdcentralen.
– En del vet inte då om de vill lämna mannen, en del har lämnat och en del ska lämna. Vi utgår i från vad kvinnan vill. Första jobbet är att identifiera att det handlar om våld. Det är nu viktigt att bli lyssnad och trodd på, säger Helena.

DET ÄR vanligt att kvinnan inte vill lämna mannen i hopp om att det kan bli bättre. Det kan också finnas ekonomiska skäl som gör det svårt eller så sätter bostadsbristen käppar i hjulet.

Det är också vanligt att människor i kvinnans närhet tror att hon ljuger.
– Men hon har inget att vinna på att ljuga – vi utgår alltid från att kvinnan talar sanning, säger Helena.
– Tvärtom är det genomgående för kvinnorna att förminska våldet och lägga skulden på sig själva. Särskilt sexuellt och fysiskt våld är svårt att tala om, säger Maria och förklarar att våldet sakta men säkert normaliseras för kvinnan.

Maria och Helena berättar att det finns fördomar om vem som utövar våld mot kvinnor. Många tror att det handlar om män med missbruk, socioekonomisk utsatthet eller invandrarbakgrund.
– Men när det kommer fram har de flesta närstående känt i magen men inte kunnat sätta fingret på vad som är fel, säger Maria.

INSIKTEN OM att ha blivit utsatt för våld och, eller, att ens barn har blivit utsatt, är ofta mycket tuff att smälta för kvinnan.
– Det blir mörkare för kvinnan just innan hon lämnar honom. Hon kanske känner “Herregud, har jag utsatt mina barn för att uppleva detta?”, säger Maria.

Det händer att människor hör av sig till kvinnojouren för en anhörig eller väns räkning. Men allt för få vågar reagera och agera när en kvinna misstänks vara utsatt för våld, menar Helena och Maria, och det främst på grund av rädsla för konsekvenserna av att komma med osanna anklagelser eller att man anser att relationsproblem är en privat angelägenhet.

Det kan också vara så att närstående eller vänner försöker att hjälpa kvinnan men ger upp då hon upplevs irrationell – som att hon hela tiden går tillbaka till mannen eller försvarar hans gärningar trots att hon vet att de är fel.
– Det är en konsekvens av vad han utsatt henne för och inte hur hon egentligen är, förklarar Helena.

KVINNOJOUREN stöttar både psykiskt och praktiskt. Till exempel erbjuds stöd i kontakt med myndigheter som socialkontor och polis samt hjälp att hitta annat boende.

Helena och Maria menar att kvinnojouren är ett viktigt komplement till kommunala samhällsfunktioner, då utsatta ibland inte vill kontakta socialkontoret på grund av fördomar om folk som går dit – eller med anledning av låg tilltro till myndigheter på grund av tidigare negativa erfarenheter.

Det är en utmaning för Motala kvinnojour, vars verksamhet främst finanseras av bidrag, att de flesta medel är öronmärkta och att nya pengar måste sökas hela tiden.
– Styrelsen ägnar mycket tid åt att ansöka om pengar och sköta det administrativa istället för att lägga tiden på kvinnorna. Det är viktigt att allt redovisas, men vi önskar en mer långsiktig utformning, säger Maria.

DET FINNS ett stort behov av utbildning om mäns våld mot kvinnor hos personalen på myndigheter men också hos privata aktörer som erbjuder skyddat boende, menar Maria och Helena.
– All personal på socialkontor och alla som jobbar med socialt arbete och rättsväsende behöver ha kunskap om våld. Ett korrekt bemötande mot kvinnor som är utsatta för våld är en viktig grundsten, förklarar de. Och utan tillräcklig kunskap kan myndigheter bemöta utsatta kvinnor fel och ta fel beslut.
– Män som utövar våld ljuger och manipulerar och kvinnan har lättare att bli trodd på om mannen är missbrukare istället för vältalig. Då kan våldet komma att fortsätta i myndighetsutövningen, säger Maria.

UNDER de senaste åren har dock kunskapen och intresset för mäns våld mot kvinnor ökat.
– Vi ser att fler har mycket kunskap redan när de kommer hit för att arbeta ideellt. Företagare hör av sig, ger gåvor och vill veta vad de kan göra för att vi ska finnas kvar, säger Helena och Maria.

Motala kvinnojour
Är en del av Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) som funnits i över 35 år. Motalas jour har två anställda, sex i styrelsen och drygt 30 ideella jourkvinnor som alla har gått en utbildning om mäns våld mot kvinnor och barn samt bemötande.

Kvinnojouren är en kvinnoseparatistisk organisation, vilket innebär att endast kvinnor arbetar med utsatta kvinnor.

Motala kvinnojour har en öppnen stödverksamhet för samtalsstöd, rådgivning, gruppsamtal, möten med socialtjänst, advokat, polis med mera i centrala Motala.

Verksamheten finansieras av olika sökta medel, pengar från Socialstyrelsen och genom avtal med Vadstena kommun och Motala kommun samt gåvor.