Taras och Yaroslav fortsätter hjälparbetet i Motala

Av Mia Karlsvärd

MOTALA Taras Kuzmenko och Yaroslav Mikhajluk är hemma i Motala och Vadstena igen. Taras är redan fullt upptagen med att organisera nästa hjälptransport till Polen vid gränsen av Ukraina.

Hur gick resan?
– Det har gått bra, förutom att det var långt att köra. Vi blev trötta, mest psykiskt av att se alla människor som är på flykt. Jag kände en frustration över att vilja göra ännu mer, säger Taras Kuzmenko, Motalabon som i måndagsmorse åkte till gränsen mellan Polen och Ukraina med förnödenheter som Motalabor och Vadstenbor skänkt.

Han berättar att de vid gränsen fick veta att det är många, helt vanliga människor i Ukraina som nu kämpar mot ryska soldater.

– Det finns ett antal unga män som återvänt till sitt Ukraina för att försvara sitt land men det finns ingen utrustning till dem, inga kläder, inga skydd. Därför får de ställa sig i kö och vänta på att kunna göra en insatts, berättar Taras.

En av dem är Yaroslav Mikhajluk som Östgötatidningen berättade om i förra numret av tidningen. Han var fullt inställd på att åka hem till sin hemstad Zhytomir i Ukraina för att försvara sitt land.

När han vid gränsen fick veta svårigheten i att få utrustning kom han överens med Taras att han kan göra mer nytta med hjälparbetet i Motala och Vadstena.

-De behöver hjälmar, skyddsvästar, walkie-talkies, kläder, kängor allt som kan hjälpa dem för att stå emot ryssarnas anfall, säger Taras.

Ska du åka ner igen med hjälpmaterial?
– Vi har fått hjälp av ett transportföretag som hjälper oss att köra material till gränsen. För mig är det bättre att jag samordnar på det sättet kan jag göra mer.

Han berättar hur han och Yaroslav såg många människor vid gränsen som bara satt och väntade på att bli undsatta. Många av dem har ingenstans att åka. De som reser vidare har en anknytning i ett annat land, kanske vänner eller släkt.

– De som inte har någon släkt eller vänner försöker polackerna inkvartera i närheten. Jag känner att vi måste fortsätta hjälpa dem.

När han var vid gränsen fick han bättre kunskap om vad som behövs.

Vad är det om inte behövs just nu?
– Vanliga kläder och leksaker. Det finns det gott om på den polska sidan. Vid gränsen till Polen finns det mycket hjälp och många volontärer. Det är svårare att få in hjälpen till Ukraina, säger han.

Han berättar att Råssnäs kyrkan fortfarande ställer upp med lokal dit man kan lämna det som behövs.

– Nu börjar det komma folk hit till kyrkan som erbjuder bostad. Det kommer behövas. Det handlar om någonstans att bo tills de fått kontakt med Migrationsverket, förklarar Taras.

Hur mår dina föräldrar?
– De är fortfarande i Kiev och jag förstår att jag fortfarande inte kan hjälpa dem och hoppas på det bästa. Vi kontaktar varandra flera gånger om dagen. Min mamma kontakter mig varje natt. Hon skickar korta meddelande, nu är det lugnt. Jag tror de har haft det svårt att sova de senaste dagarna.

Han blir tyst en stund och fortsätter:
– Kiev är den stad som Ryssland ser som hetast just nu. Eftersom jag inte kan göra något för mina föräldrar gör jag allt jag kan göra för att kriget ska ta slut. Så länge jag orkar eller så länge jag ser att behovet finns kommer jag fortsätta min hjälpinsamling, säger Taras Kuzmenko.

Mia Karlsvärd








Fakta vad som behövs nu: Torrmat. Mörk choklad. Mediciner smärtstillande, lugnade, blodstoppande läkemedel, medicin som dämpar blodtrycket, alla slags bandage. Mat till barn under ett år. Desinfektionsmedel. Första hjälpen kit. Mobiltelefoner. Underkläder. taras.sound@gmail.com +46721244600 kan berätta mer om vad som behövs. Om man hellre vill skänka pengar finns det flera hjälporganisationer att bidra till. Exempelvis har Röda Korset en särskild insamling till Ukraina.