Elizabeth möter olika typer av psykisk ohälsa varje dag

Av Anton Rimstedt

MOTALA. Många är vi som på något sätt har psykisk ohälsa närvarande i vardagen. Som verksamhetschef för Motala Fontänhus möter Elizabeth Olivares många olika typer av människor, med många olika typer av utmaningar.

Mittemot stationen i Motala finns de, Motala Fontänhus, i en lokal som är förvånansvärt stor i förhållande till den lilla sidoingången på gaveln av huset. Huvudentrén återfinns på husets baksida. En stor matsal möter oss efter den lilla entrén, en matsal som liksom sitter ihop med köket, med full insyn in till köksredskapen från de stora borden där det just den här kvällen sitter en grupp på fyra personer och spelar något form av sällskapsspel.

Elizabeth Olivares tar emot, vi hälsar på den lilla spelande gruppen och fortsätter längre in i lokalen.

– Pandemin har försvårat mycket för vår verksamhet. Under perioder har vi fått hålla stängt, men våra medlemmar mår ju psykiskt dåligt så det har gjort att många inte har vågat sig hit under den här perioden, berättar Elizabeth Olivares.

– Nu, "efter" pandemin, ser vi att det är fler yngre människor som söker sig hit, på gott och ont. Att många unga mår dåligt är ju inte bra, men söker de sig hit så kan vi hjälpa dem.

Elizabeth har visat oss runt i lokalen och vi har slagit oss ned vid ett bord i utrymmet mellan matsalen och det som kan beskrivas som ett kontorslandskap, där kan Fontänhusets medlemmar sitta och exempelvis söka jobb eller studera på distans.

Finns det något slags golv för att man ska kunna söka sig till er om man mår dåligt?

– Psykisk ohälsa är jättebrett och det kan vara svårt att definiera exakt vad det är. Vi välkomnar alla mellan 16 och 65 år som har hamnat, eller riskerar att hamna i, psykisk ohälsa. Det kan vara en konstaterad psykisk sjukdom som man kämpar med, en diagnos som i sig inte är psykisk ohälsa men som indirekt orsakar psykisk ohälsa, det kan vara utanförskap eller trauma som kan vara en grund för psykisk ohälsa, och utbrändhet. Alla dessa är välkomna hit, säger Elizabeth Olivares.

Svaret känns ganska heltäckande.

– Ja, precis. Målet är alltid att man ska må bättre här. Sedan är målet för många här att exempelvis kunna återgå till arbete eller studier eller någon annan typ av sysselsättning. Sen vet jag att alla inte kommer att komma dit, och det är helt okej, men kommer man hit så ska man vilja vara delaktig i den här insatsen som vi gör här tillsammans. Här blir man en del av ett sammanhang.

Fontänhusets verksamhetschef lägger dock till en asterisk på påståendet att alla är välkomna hit.

– Det är dock inte okej att komma hit och vara påverkad.

Säger ni nej då?

– Ja. Har vi dock en medlem som utvecklar eller faller tillbaka i ett missbruk så försöker vi hjälpa den att komma ur det och komma på fötter igen.

Du pratar om medlemmar. Kan man inte bara komma hit och säga "hej, här är jag, jag skulle vilja ha hjälp"? Måste man bli medlem?

– Jodå, man kan bara komma hit själv om man vill, för att man har hört om oss. Annars kommer man hit via exempelvis Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, psykiatrin, kommunen och så vidare. Myndigheterna kan rekommendera människor att gå hit. Man blir inte anvisad till Fontänhuset.

– Sedan när du kommer hit, oavsett hur du har kommit hit, så har vi ett samtal där vi berättar om vår verksamhet, hur våra dagar ser ut, att vi försöker efterlikna en arbetsdag så gott det går. Vi berättar om våra riktlinjer, som kommer från när Fontänhuset som organisation bildades i USA på 40-talet.

Motala Fontänhus är en ideell förening och slog upp portarna första gången 2012. Elizabeth Olivares är heltidsanställd som verksamhetschef. Hon fortsätter:

– Sedan får personen själv bestämma om man vill komma tillbaka hit. Kommer man tillbaka går vi mer i detalj in på hur dagen här ser ut, hur våra lokaler ser ut och så vidare. Efter detta andra möte tar man ett beslut om man vill vara en del av verksamheten. Under en introduktion på några gånger får personen känna på verksamheten och efter det frågar vi om man är intresserad av att bli medlem.

– Visar det sig att detta inte är något för personen i fråga så hjälper vi den vidare, bollar tillbaka den, vi släpper aldrig någon ut i tomma intet.

Fungerar er dialog med psykiatrin och med statliga myndigheter, de som kan "rekommendera hit" människor, bra som du upplever det?

– Ja, men det tycker jag. Sedan kan ju allt alltid förbättras givetvis. Vi har regelbundna möten med representanter från kommunerna i västra Östergötland, med psykiatrin, med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Inflödet till oss skulle kunna vara bättre, eller större. Det är det vi pratar mycket om. Att man ska nyttja oss och ha oss som komplement.

Du upplever att vården och psykiatrin uppskattar det ni gör, att de ser er som en avlastning?

– Ja, det tycker jag.

Fontänhuset har tre enheter, kök, administration/reception och fastighetsskötsel.

– Vi driftar huset tillsammans. Detta ska också vara något du kan tillföra till ditt cv. Vi erbjuder ett sammanhang. Rutiner och att få starta om. Eller starta upp. Här ska man alltid känna sig uppskattad och som en del av någonting, säger Elizabeth Olivares.

Anton Rimstedt