Selma och Ludvig gör gott julgodis

Av Sara Anderberg

VÄDERSTAD Att göra julgodis tillsammans med barn kan vara en kreativ upplevelse, en trevlig dag tillsammans eller helt enkelt bara ett gyllene tillfälle att äta massor av goda råvaror och färdiga godisbitar.

Ludvig Hilleby, åtta år och Selma Hilleby, fem år gillar godis, det är inte tu tal om saken. Och de gillar att tillverka sitt eget godis. Dagens godistillverkning inleds med det kreativa uppdraget att göra marsipangodis. Marsipan i glada, olika färger ska bli figurer som till exempel tomtar. Det visar sig dock snart att det också kan bli nonfigurativa alster som lämnar mycket öppet för fantasin.
–Jag ska göra en glasspinne, säger Selma ambitiöst och gör en hög glass med en ganska tunn pinne.
När hon ska hålla upp den håller den inte riktigt ihop men vad gör det.
–Jag funderar, säger Ludvig och stoppar lite gul marsipan i munnen för att bättra på tänkandet.
Lite blå marsipan, följd av grön och sedan röd, gör den kreativa processen än mer positiv.

Han tänker ganska länge och fyller på förrådet av energi, oralt regelbundet.
Att det finns pärlor, strössel, hjärtan och andra figurer av socker att dekorera godiset med visar sig göra hela tillverkningen mycket roligare. Även här gäller det att provsmaka ordentligt.
–Nu vill jag ha lila pärlor, säger en kreativ Selma och dekorerar en platt, rund figur med pärlor.
Till slut har både Selma och Ludvig fyllt ett fat med olika figurer.
–Det är kul, tycker Selma.
–Ska det in i ugnen nu, undrar Ludvig och blir förvånad när obakat är lösningen för just marsipanfigurer.
Dags att ta itu med nästa godissort. Vi väljer att göra choklad blandad med flingor. Receptet är enkelt när allt, utom flingorna, ska sjuda under kort tid i gryta. Sedan rör man i flingorna och skedar upp små högar på en plåt med bakplåtspapper.

Selma och Ludvig tycker att uppgiften med flinggodiset är skojigt en stund. Åtminstone kul tills det visar sig att den varma varan inte alls lämpar sig för direkt transport till munnen. Att chokladen dessutom måste stå kallt och svalna innan det går att äta godisbitarna gör inte saken bättre.
–Är det klart snart, undrar Ludvig när det gått sekunder snarare än minuter.
Nu tryter tålamodet rejält och det blir dags att packa ihop godistillverkningen för den här gången. Ett nöjt syskonpar är trots allt stolt över att de har gjort så mycket gott och vacker på ganska kort tid.

SARA ANDERBERG