Mjölbybon Dawoud om kriget i Ukraina och om tystnaden från Afghanistan

Av Anton Rimstedt

MJÖLBY. Mjölbybon Dawoud Danesh kan mer än många andra relatera till det som det ukrainska folket upplever just nu. Samtidigt som kriget rasar så har dryga sex månader gått sedan talibanerna återtog makten i hemlandet Afghanistan, och situationen i landet försämras för varje dag som går.

– Jag lider så mycket med Ukraina nu. Det är också hemskt att behöva lämna sitt hem. Du har ett jobb, en familj, tak över huvudet. Ett bra liv, och så tvingas du bara lämna allt det.

Efter 20 år av krig, amerikansk och västerländsk närvaro och successiv förbättring för många afghaner vändes allt upp och ned i augusti 2021. Allt som byggdes upp under 20 år i Afghanistan utan talibanstyre rasade bara ihop på några dagar. När kriget i Ukraina bryter ut har det gått ett halvår sedan Afghanistan åter föll i talibanernas händer.

– Det blir snabbt tyst. Nu är vi lite mer oroliga för det, när kriget i Ukraina bröt ut så koncentrerar sig alla medier bara på det. Jag, och alla andra som har flytt från krig, känner igen oss i människorna som nu flyr från Ukraina, samtidigt som det nu i ett halvår har varit talibanerna som har styrt i Afghanistan. Situationen där blir värre och värre sedan de tog över och det pågår hela tiden. När det händer nya saker i världen är det lätt att sånt som pågår hela tiden blir lite bortglömt.

Med freden kommer tystnaden. Vi träffar Dawoud Danesh, ordförande för afghanska kulturföreningen i Mjölby, på biblioteket i Mjölby för att prata om både Ukraina och Afghanistan. Sympatin och förmågan att förstå vad många ukrainare går igenom nu är stor hos Dawoud Danesh, detta samtidigt som oron för situationen i hemlandet Afghanistan är minst lika stor.
– Jag har mina släktingar, mina syskon, kvar i Afghanistan och vi har kontakt nästan varje dag. Det är väldigt dåligt där just nu. Minoriteter, kvinnor och politiska motståndare är förtryckta. Kvinnor får inte gå ut själva och de som styrde tidigare förföljs.

Han kom till Sverige 2009. Först hamnade han i Norrland men ganska snabbt gick flyttlasset till Mjölby. Idag har Dawoud Danesh hunnit bli 37 år, bott i Mjölby i över tio år och jobbar inom vården.
– Rädslan är det värsta. Ingen vågar säga något. Aktivistkvinnor sitter i fängelse och ingen kan demonstrera.

Dawoud vill poängtera att det på många sätt är svårt att jämföra Afghanistan med Ukraina och Ryssland, både länderna och konflikterna skiljer sig åt mycket. Men likheterna med rädslan för regimen i Afghanistan och i Ryssland finns helt klart.
– Vi vet att det inte är många som vågar eller kan säga emot Putin.

För det afghanska folket lever också minnet av en rysk invasion kvar starkt. Även om Dawoud Danesh inte levde när Sovjet invaderade Afghanistan 1979 så lever minnet genom historierna som hans föräldrar berättade om när hela det afghanska folket, med alla olika etniska och kulturella grupper, tillfälligt enades mot den gemensamma fienden Sovjet. Dawoud ser klara likheter med hur det ukrainska folket enat står upp mot den ryska invasionen idag, 2022.

Dawoud Danesh är inte heller sen med att hylla ledarskapet i Ukraina, och där skiljer sig president Volodymyr Zelenskyj från hur Dawoud Danesh har upplevt ledarskapet i det Afghanistan som har kämpat mot talibaner och ryssar.
– Ukrainska folket ska vara stolta över att deras president fortfarande sitter kvar. Flera av våra afghanska ledare har lämnat landet på grund av att de har gjort massor av fel under många år. Zelenskyj har skött det bra. Att en ledare är kvar i det här läget, det är stort för folk, säger Dawoud Danesh och fortsätter:
– Ukrainas president sitter kvar. Twittrar hela tiden till folket att han fortsätter. Han har sin gröna T-shirt och sina soldatkläder, ”jag sitter kvar till sista minuten”. Det är jättestort för folket. Det är en stor skillnad jämfört med Afghanistan.

Dawoud Danesh är livrädd för att talibanernas styre ska bli normaliserat, eller till och med legitimerat, av omvärlden. Att vi ska finna oss i att det är de som styr nu.
– Allmänt är det jättesvårt att leva i Afghanistan nu. Ekonomin har kraschat efter att talibanerna tog över, omvärlden har ju inte erkänt dem som en regering och allt stöd som fanns innan till landet är i princip borta. Det finns inga pengar hos bankerna.
– Mina syskon vill lämna landet, men det finns ingen möjlighet för dem. Alla gränser är stängda. De är fast. Vissa människor har fått hjälp av amerikanerna att komma ut, men det är bara några få.

Hur glad är du att du är i Sverige idag?

– För mig, och för min familj och för mina barn, så känner jag mig väldigt trygg och glad att vara här. Samtidigt går det inte att glömma de andra som är kvar, de tankarna kommer varje dag. Ibland är det väldigt jobbigt.

Dawoud Danesh får en klump i halsen. Pausar en stund och sträcker lite på sig där vi sitter i soffan i ett av hörnen av biblioteket i Mjölby.

Har du något hopp om Afghanistan idag?

– Hoppet hänger på utbildning. För att ett land ska fungera krävs att de som styr är utbildade och att befolkningen också får ta del av utbildningen. Jag tror inte att talibanerna på sikt kommer kunna styra landet, de har inte utbildningen som krävs för det. De har suttit på bergen och krigat, de kan inte ekonomi och såna saker. Förhoppningen är att människor med mer utbildning och kunskap ska kunna ta över.

Genom typ en revolution eller?

– Ja, precis. Jag hoppas det. Och att vi sedan får demokratiska val efter det, där vem som än vill får ställa upp.



Anton Rimstedt