Marléne prisas för sitt arbete mot hedersförtryck

Av Anton Rimstedt

MJÖLBY. Mjölbybon och gymnasieläraren Marléne Stenman har länge varit engagerad i kampen för ett jämställt samhälle och mot hedersförtryck. Nu har hon prisats för sitt engagemang och för Östgötatidningen berättar hon nu om priset, sitt arbete och det motstånd hon kan möta.

Riksorganisationen GAPF -Glöm Aldrig Pela och Fadime arbetar med stödverksamhet, utbildning och opinionsbildning "för ett jämställt samhälle fritt från hedersrelaterat våld och förtryck". Nu har Mjölbyläraren Marléne Stenman tilldelats 2021 års Pela&Fadime-utmärkelse för sitt arbete i och utanför organisationen.

På en digital gala i torsdags fick Marléne, lärare på Barn-och fritidsprogrammet på Kungshögaskolan i Mjölby, ta emot priset.

– Jag ser det inte som att jag har vunnit någonting. Det är med lite blandade känslor jag tar emot den här utmärkelsen. Jag kan tycka att jag har gjort det som alla borde göra. Det vill säga att jag har reagerat när barn har farit illa. Och att frågan uppmärksammas är större än att jag har fått själva utmärkelsen, säger Marléne Stenman.

Dagen efter den digitala galan träffar vi henne i Kungshögaskolans kafeteria, där hon har gjort sig beredd att fotas av både tidningen och kommunens kommunikatör, som båda vill föreviga den prisade läraren. Själva intervjun gjorde vi över telefon dagen innan, för att minimera det fysiska mötet till endast en fotografering på behörigt avstånd.

Könsstympning, bortförande, tvångsäktenskap, kontroll och begränsningar i form av att man inte får leka med vem man vill. Det är några av de kulturella fenomen som Marléne Stenman aktivt jobbar emot, både i sin roll som lärare, och som stödperson och opinionsbildare.

– Man möter en hel del motstånd när man jobbar med dessa frågor. Anklagelser om att man skulle vara rasistisk för att man är kritisk mot en annan kultur. Det handlar inte alls om det, utan om att värna alla barns rätt till frihet, säger Marléne Stenman och understryker att hon alltid har fokus på de barn och ungdomar som känner sig förtryckta, eller orimlig pressade, av förväntningar hemifrån av kulturell karaktär.

Ganska direkt i vårt samtal kommer vi in på det problematiska i att kritisera religiösa symboler såsom hijab (slöja) och var gränsen går mellan friheten att klä sig hur man vill och att utöva sin religion och att någonting blir tvingande eller förtryckande.

– Man önskar ju inget annat än att alla ska få klä sig som man vill, men hijab är ett sätt för att faktiskt begränsa flickor. Att dölja dem. Det handlar om ideal som kyskhet, återhållsamhet och att man inte ska leva ut. Jag försvarar alla människors rätt att klä sig som de vill, vara som de vill och uttrycka sig som man vill, men när det gäller hijab på barn så är det ofta inte barnet självt som har valt att bli begränsad. Jag har inte träffat någon som har önskat att vara begränsade och kontrollerade, jag har bara mött motsatsen, säger Marléne Stenman.

I sitt arbete som lärare har hon mött många elever som har upplevt ett tvång att exempelvis bära hijab.

– Jag respekterar varje elevs val och identitet. Det är inte flickan i hijab som jag arbetar emot, det är strukturerna i samhället som gör att flickor behöver dölja sig. Det är det jag är kritisk emot, säger Marléne Stenman.

Att tvinga barn att bära Hijab är bara ett uttryckssätt för det som brukar sammanfattas som hedersförtryck. Det är ett exempel som kopplas till islam, men hedersproblematik finns inom många olika kulturer, religioner och traditioner.

– Absolut. Hedersförtryck finns inom kristendomen och hinduismen också, och det finns bland ateister. Man ska inte glömma bort att det här finns i alla religioner på ett eller annat sätt, säger Marléne Stenman.

Många förknippar nog hedersförtryck med religion, men det grundar sig inte alltid i en religiös övertygelse alltså?

– Hedersförtryck handlar egentligen inte om vad som står i bibeln eller koranen, utan om synen på kvinnan. Så hedersförtryck förekommer i många familjer som inte är särskilt religiösa, eller inte religiösa alls.

Marléne Stenman jobbar alltså till vardags på Kungshögaskolan och det var i lärarrollen som hon fick upp ögonen för de frågor som hon sedan har engagerat sig i till den grad att hon nu prisas för det.

– Jag hade en elev som berättade saker för mig som gjorde att jag reagerade starkt på precis det vi har pratat om nu, hur hon var begränsad. Det var helt enkelt i mitt arbete som lärare som jag blev introducerad till det här.

Förutom att på ett konkret och direkt sätt, både genom GAPF, sin lärarroll och det kontaktnät hon själv har byggt upp, hjälpa och stödja barn, främst flickor, som befinner sig i utsatta situationer så sysslar Marléne också med opinionsbildning. Både på sociala medier och genom föreläsningar sprider hon information och budskap i syfte att motverka hedersförtryck.

Det som ibland gör Marléne obekväm i sin roll är när hon stämplas med olika, felaktiga, stämplar.

– De här frågorna blir lätt partipolitiska, men jag vill inte bli förknippad med att jag driver ett visst partis fråga. För mig handlar det här om barns rättigheter att få växa upp till egna fria individer. Jag har ingen annan agenda. Jag vill att man ska kunna ta det bästa från varandras kulturer och samtidigt vara emot allt som förtrycker.