Lövskogarna i Västra Harg – träningsfacilitet och avstressande naturmedicin

Av Anton Rimstedt

VÄSTRA HARG. Lövskogslandskapet vid Västra Harg är ett av de största i Östergötland. Området är ett naturreservat och inne i reservatet finns också ett elljusspår. Här bjuds man på vackra skogsmilljöer kombinerat med öppna hagmarker.

När Östgötatidningen i slutet av förra året träffade Maria Olsson Mirsch och Anette Stenqvist, de nyblivna pensionärerna som hade bestämt sig för att gå samtliga elljusspår i kommunen, så lovordade de just spåret i Västra Harg.
– För mig är Västra Harg det klart bästa. Spåret där ligger i ett naturreservat och skogsmiljön är jättefin. Där är det också tydligt med skyltning och information. Västra Harg är perfekt för både en motionsrunda och för naturupplevelsen, sa Maria Olsson Mirsch då.

Det är bara att instämma. Efter att ha parkerat vid Kulladal, där Västra Hargs IF har något som vi kan kalla en klubbstuga, och den lokala idrottsföreningen tillhandahåller också toaletter här för reservatets besökare, så beger jag mig in i den hage som markerar inträdet i naturreservatet. Vyn direkt här är mäktig, med den stora lövskogen som reser sig till vänster och det öppna haglandskapet som öppnar sig till höger. En fårhjord rör sig från kanten av hagen, direkt till höger om mig, in mot lövskogen.

Jag är en aning uppe i varv när jag precis har parkerat bilen, men i den här miljön infinner sig snabbt lugnet. Inte en mänsklig själ så långt varken öga eller öra kan nå, och när jag har passerat skyltarna till reservatet och till elljusspåret, som efter nämnda Maria och Anettes konstruktiva kritik till kommunen efter artikeln i Östgötatidningen har förtydligats avsevärt, så står jag öga mot öga med den lilla fårhjorden.

Fåret närmast tittar, till synes väldigt ointresserat, på mig. Jag gör en utvikning mot hagmarkerna och går en sväng längs med den lilla fågelsjön innan jag går in i själva elljusspåret.

Vid ett besök i reservatet har man stora chanser att se häger, men även fiskgjuse och bivråk. Någon häger syns inte till idag, men på avstånd en bit bort svävandes över sjön tycker jag mig se den mäktiga fiskgjusen, en av världens mest spridda hökfåglar. Jag kan också missta den för en mås av något slag, så jag går inte helt i god för att det är fiskgjusen jag har sett.

Knölsvanen går dock inte att ta miste på. Den simmar lugnt tillsammans med sin partner på den lilla fågelsjön Aren.

Nej, nu har det blivit dags att gå tillbaka till det beryktade elljusspåret, och in i lövskogen. Stora delar av det som idag är rika lövskogar har tidigare nyttjats som slåtterängar och betesmarker. Länsstyrelsen låter mig få veta att skogarna har ett mycket högt naturvärde, främst kopplat till asp och ek och den rika tillgången på gamla träd och död ved.

Motionsspåret inne i naturreservatet är, som utlovat, mycket trevligt, både som träningsredskap och som avstressande naturmedicin. Stundtals tät skog blandas med små gläntor som skvallrar om sjöarna runtomkring det 2,5 kilometer långa spåret. När jag går där i skogen utanför Västra Harg, möter inte en människa på hela promenaden, så slås jag av den, för stunden, mäktiga känslan av att ingen i hela världen, förutom jag själv, vet var jag befinner mig för stunden. Jag är helt ensam om den vetskapen. Det är inte alla människor på denna jord som har den friheten att kunna ströva fritt ensam i en skog för att när man vill kunna återvända till det man kallar hem.

Områdets flora av lavar och svampar är speciellt rik och exklusiv med flera ovanliga arter. Som exempel kan nämnas gammelekslav, grå skärelav, skärelav och parasitsotlav. Totalt har 30 nationellt rödlistade arter påträffats i området de senaste åren, enligt länsstyrelsen.

Tillbaka vid fågelsjön har det börjat bli mörkt. Med Coldplays ”Fix You” i öronen ser jag ut över sjön och bestämmer mig för att gå ett varv till i spåret, vars elljusbelysning nu har tänts. Inga fler utvikningar ut mot hagmarkerna, det har mörkrets intåg bestämt åt mig.


Anton Rimstedt