En beroendeframkallande sportGemenskapen lika viktig
Av Sara Anderberg
MANTORP Dragracing är beroendeframkallande, som en drog. Än mer så är gemenskapen och den kamratskap som omgärdar sporten. Det är därför den som har fastnat blir kvar, inte bara i månader och år utan i många decennier.
Thuva Hagström har plockat isär och satt ihop sin motor under vintern. Foto: Sara Anderberg
Anders Åslund har varit med i Mantorp swedish hot rod association, SHRA, sedan starten 1977. Förut körde han själv mycket dragracing.
– Nu mest springer jag i vägen, säger han och skrattar.
Han rör sig kring ett tält utan väggar där flera klubbmedlemmar sitter och pratar, någon grillar och korv inmundigas. Mitt i gänget sitter Thuva Hagström. Hon har nyss börjat inom sporten och körde i slutet av maj sin första tävling som senior. Hon är lika fast som Anders.
– Jag är intresserad av bilar och så går det ju fort, säger hon och visar bilen där hon har både skruvat isär och satt ihop motorn under vintern.
De har samlats på Mantorp park för en dragracingtävling som ska dra igång dagen efter. De berättar gärna om sporten och den livsstil som den skapar.
– Många lever för det här, säger Peter Sandström Watz som är sekreterare i Mantorp SHRA.
– Och det gäller även dem som är funktionärer. De är lika mycket en del i det här som de som kör.
För att arrangera tävlingar samarbetar Mantorpsföreningen med flera andra systerföreningar, i Stockholm, Jönköping och Lindesberg.
Det är en högljudd sport som märks. Men den är också låst till banor där man kan köra riktigt fort. En relativt ny tävlingsform i Sverige är Streetweek som är ett sätt att komma ut till en större publik, utanför banorna, samtidigt som det blir en kul grej för förarna.
Tävling körs på ett flertal banor och transportsträckorna mellan banorna blir en del av arrangemanget. I lagligt fart tar sig bilarna till olika platser där man träffar allmänheten och antar utmaningar om att till exempel ta olika foton.
I början av juli går Streetweek med start på banan i Mantorp och det är också där målgången är. Andra föreningar, där tävlingen ska gå, är med och arrangerar.
– Det här har blivit mycket populärt och lockar förare från hela Europa. Anmälan blev full efter bara sex minuter med 200 anmälda, säger Peter.
– Och det väcker uppmärksamhet hela vägen till USA där man tycker det är så coolt att man vill komma och titta.
Mantorp SHRA är en förening med ett par hundra medlemmar.
– Men vi har en ny styrelse och nu stiger medlemsantalet. Det är jättekul med nytändningen, säger Peter.
Han talar om en beroendeframkallande sport.
– Dragracing är en drog, precis som gemenskapen.
Han och andra i föreningen hoppas att fler ska vilja vara med.
– Här får man vänner från hela Europa och sporten behöver inte vara svindyr.
Fler och fler anländer till Mantorp park för att ladda för tävlingen i helgen. Den startar inte förrän nästa dag men det är viktigt att hinna umgås också. Det är många som ska vara med och köra och som har med sig sina snabba bilar. Det är också många som kommer för att arbeta som funktionärer.
Emil Friberg, Robert Lund och Peter Sandström Watz brinner för dragracingen. Foto: Sara Anderberg