Anställd beskriver en organisation i kaos

Av Sara Anderberg

MJÖLBY Anställda vittnar om att situationen inom äldreomsorgen med hemtjänsten samt övriga omsorgen är kaotisk. Många chefer lämnar sina uppdrag, omsorgspersonal säger upp sig och man måste förlita sig på vikarier som det dessutom är ont om. Att äldre och andra omsorgstagare far illa i denna situation kommer därför inte som någon överraskning.

– Det är värre än någonsin nu, säger en anställd som Östgötatidningen talat med.
Vederbörande beskriver en organisation med många chefsled men också hur uppdraget som chef verkar vara ohållbart eftersom chefer under en längre tid, och i stor omfattning, har sagt upp sig. Tillfälliga chefer tillsätts som inte vare sig kan eller vill ta itu med att få ordning. När nya, permanenta chefer anställs stannar dessa sällan.
Under tiden som chefer är mer eller mindre frånvarande agerar personalgrupperna efter bästa förmåga för att lösa den dagliga driften. Det är inte det lättaste eftersom det inte finns tillräckligt många ordinarie anställda. I stället måste man kalla in vikarier och så fort en sådan hittas sätts de in på schema för att täcka upp personalbristen. Därmed försvinner vikarier som tillgängliga för andra grupper.
– Just nu tar man in vem som helst. Det går inte att ställa krav på kompetens när det i första hand gäller att få in någon som kan fylla en lucka. Ständiga vikarier gör att hela verksamheten blir osäker för både anställda och dem vi ska ta hand om.
De som sätts i arbete vet inte alltid hur man ska ta hand om gamla eller andra personer som behöver omsorg.
– Nej. Man känner sig frustrerad när man inser att sårbara människor far illa och som anställd blir man hjälplös när det inte händer något för att förbättra situationen.
Ovanpå detta väljer fast anställd personal att säga upp sig för att i stället gå som timvikarie.
– Det kan låta lustigt men det är enda chansen att slippa jobba så mycket helger och kvällar. Du kan som timvikarie säga nej till uppdrag. Som anställd går du på schema och då jobbar du mycket helger och kvällar, säger den anställda.
Vem som ska ta itu med problemet verkar vara oklart.
– Det är många chefstjänster och det tas in konsulter både nu och då men inte blir det bättre. Jag antar att det i stället kostar mycket pengar och det är ytterligare frustrerande eftersom vi är satta att spara pengar. Vi har sagt att det inte finns mer att spara in på men jag vet inte om det hjälper, säger den anställda.
I avsaknad av chefer uppstår också problem med att personalgrupper ställs mot varandra och det uppstår osämja.
Personalen skapar scheman som ska ge fler ledigt på helgerna, trots att det strider mot nämndbeslut och när det uppdagas godkänns det. Det skapar ytterligare konflikter.
– Det snickras mycket egna regler, säger den anställda.
I slutändan finns risken att personer som ska tas om hand inom omsorgsverksamheterna kommer i kläm. Fallet med kvinnan som upptäcktes med sår på ett gruppboende förvånar inte.
– Nej, inte alls.
Vad säger du om att man bäddat med dubbla sängöverdrag och satt på dubbla blöjor?
– Det finns ingen anledning att göra så. Åtminstone inte för att hjälpa patienten. Det enda skälet jag kan se är att man vill slippa gå in till patienten och att det ska dröja länge innan det blöter igenom. Det som skyddas är sängen och i förlängning den personal som inte vill gå in till patienten.
– Det vet alla att man byter blöjor oftare om det behövs. Ingen sätter dubbla blöjor.
Under flera månader har Östgötatidningen talat med anställda inom omsorgs- och socialförvaltningen om situationen. Vid varje tillfälle har det blivit lite sämre och förtroendet för ledningen är på upphällningen.
– Man måste göra något på riktigt. Och det är tur att det görs anmälningar så missförhållanden blir kända. Det kan tvinga fram åtgärder. Jag har djup respekt för den som anmäler eller uttalar sig med namn. Det är inte populärt att säga något negativt om verksamheten och själv skulle jag aldrig våga gå ut med namn.
SARA ANDERBERG