Skänninges stormaktstid – en lite bortglömd del av östgötska historien?

Av Anton Rimstedt

SKÄNNINGE. När vi pratar medeltidshistoria med västra Östergötland som utgångspunkt så pratar vi ofta om Vadstena. Men faktum är att vi har en ort i vårt område som är äldre än Vadstena, och nog går det argumentera för att Skänninges historiska betydelse är jämförbar med vilken svensk stad som helst.

Många känner säkert till att Skänninge har funnits länge och att exempelvis Skänninge Marken är en väldigt gammal tradition. För att ytterligare sätta ljus på den lilla orten som numera är en del av Mjölby kommun så har Östgötatidningen ännu en gång tagit hjälp av den lokala historikern Annika Sandén.

Hon har tilldelats Stora historiepriset och skrivit böcker om östgötarnas vardagsliv på 1600-talet. Annika Sandén, född och uppvuxen i Mjölby, är författare, docent i historia och ständigt aktuell med inaktuella alster. Nu har vi bett henne gå lite längre tillbaka i historien än vad hon är van vid, tillfälligt lämna sitt 1600-tal och dyka ner i 11-, 12- och 1300-talets Östergötland och Skänninge.
– Skänninge ligger mitt i det här rika jordbrukslandskapet i Östergötland, det är där de här tidiga bydgerna växer fram, berättar Annika Sandén.

Rikt jordbrukslandskap ledde i sin tur ofta till att de som kapitaliserade på jordbruket lät resa kyrkor, och sedan uppkom städer och byar runt kyrkorna.
– Man ser ett mönster med de här rika grupperingarna av människor i området, och det är också de som sen kommer att börja bygga kyrkor. Vårfrukyrkan kom till för att Skänninge hade blivit en centralort i Östergötland, säger Annika Sandén.

Och med kyrkor kom också viktiga sammankomster på orten. Det stora kyrkomötet 1248 ägde rum i just Skänninge och stärkte ortens kraft ytterligare.

– Det stora kyrkomötet som man hade här var ett möte för hela Sverige, och påven skickade upp sändebud. För oss är det "lilla Skänninge", men på den tiden var det en central ort I Sverige.

– Många tyska handelsmän kom också till Skänninge. Tyskarna var dominanta i hela Östersjöområdet på 1200- och 1300-tal. De var superstarka handelsmän, fortsätter Annika Sandén.

Hör man sig för vilken typ av status Skänninge var på väg att få på den här tiden så dyker ryktet upp i olika källor att Skänninge var påtänkt som Sveriges huvudstad rentav, men detta är inget som Annika Sandén har hittat konkreta bevis för.

– Jag har inte kunnat hitta något konkret på det. Det var nog inte frågan om att Skänninge skulle bli Sveriges huvudstad, utan mer att det var lite Götalands huvudstad och den mäktigaste staden i Östergötland. På medeltiden, innan Gustav Vasa, hade ju inte Sverige en sån typ av centralmakt som en huvudstad symboliserar idag.

Vårfrukyrkan stod färdig år 1306, men på samma plats som dagens ståtliga kyrka ligger har det långt tidigare än så funnits kyrkor, berättar Annika Sandén.
– Arkeologiskt har det kunnat konstaterats att det tidigare har legat två kyrkor på samma plats som dagens Vårfrukyrka ligger på. En liten kyrka i sten som man förmodligen rev för att kunna bygga den här stora kyrkan som vi ser idag. Men före det har det också legat en träkyrka, och den kan spåras till 1000-talet.

Det finns många tecken på Skänninges anrika och långa historia. En fjärdedel av alla Östergötlands runstenar står i Skänningebygden, till exempel. Hospitalet i Skänninge sägs också vara Sveriges första sjukhus.
– Kyrkan ombesörjde tidigt sjukvård. Man tog emot sjuka i kloster eller i konvent. Det finansierades i stor utsträckning av donationer från rika män som trodde att gåvorna skulle förkorta deras egen tid i skärselden. I och med den lutherska lärans intåg så slutade många att donera på det här sättet, så med tiden ströps den finansieringen av hospitalen, säger Annika Sandén.

Den Mjölbybördiga historikern brukar ägna en extra tanke åt den digra tradition som Skänninge bär på varje gång hon är i, eller åker förbi, orten.
– Varje gång jag åker förbi, eller igenom, Skänninge så brukar jag tänka att det nog var ungefär så här det såg ut då också. Kyrkan är dominant i stadsbilden och det var antagligen så det såg ut på medeltiden, en låg bebyggelse med en stor kyrka. Jag tror faktiskt inte att så många känner till vilken maktfaktor Skänninge har varit. Skänninge är idag en lite sömnig ort, och då menar jag på ett bra sätt för mig. Kvarteren är sig väldigt lika, man har inte brutit loss och byggt nytt.

Men vad hände egentligen med Skänninge då? Hur kunde en sådan maktfaktor bli till en sömnig ort med liten befolkningsutveckling och som nu ses mer som en del av Mjölby kommun än som en egen stad? Gick något fel?
– Skänninge var helt enkelt en rik medeltida stad. På 1300-talet framför allt. Sedan blev ju Vadstena en stad 1368. Och då blev det en tyngdpunktsförskjutning mot Vadstena. Skänninge tappade då lite i värde, alla såna här kungliga byggnader och sådant kom från och med då istället att ligga i Vadstena.

Och successivt förlorade alltså Skänninge makt i förhållande till de mer senmedeltida östgötska storheter.
– Under 1400-och 1500-tal kom Vadstena, tillsammans med Linköping, att bli de östgötska centralorterna. Den politiska och ekonomiska storhetstiden för Skänninge var under högmedeltiden, under 1200-talet. Sedan Vadstena ”tog över” har Skänninge varit en småstad, berättar Annika Sandén.

Skänningeborna kan trots allt stoltsera med att deras ort var störst först. Vadstena var alltså inte ens påtänkt som stad när Skänninge blomstrade som mest.

Anton Rimstedt