Ett boende där alla trivs

Av Mia Karlsvärd

MJÖLBY Ensam om man vill men med sällskap och aktiviteter om det är vad som önskas. På trygghetsboendet Kungshöga kan den som bor där få båda eller välja det ena. Och alla trivs nåt så alldeles visar det sig.

I entrén till de gemensamma lokalerna på Kungshöga trygghetsboende är det stillsamt. En grå och vit katt ligger i en soffa och rör sig bara lite. Vid en närmare titt visar det sig att katten inte är levande, utan en robot. Lite läskig i sin trovärdighet men ändå söt och ett sällskap för de äldre som bor där.

I stora salen finns det gott om sittplatser och där är många samlade till en av veckans gymnastikstunder. Där sitter paret Leila och Lars Gäfvert och deltar med ivriga krafter.
–Gymnastiken är bäst, tycker Leila medan hon rör sig till Abbas ”Dancing queen”.
Lars håller med.
–Fast andra aktiviteter är också bra, tycker han medan han böjer och sträcker på kroppen.

Faktiskt, vem man än frågar, är det positiva tongångar och stor trivsel.
–Kunde inte bo bättre, tycker till exempel Birgitta Göthberg som bott i tre år på Kungshögaboendet och ofta deltar i gymnastiken.

En viktig faktor för den stora trivseln är trygghetsvärden Catrin Andersson. Hon är mäkta populär och lägger mer än det yrket kräver i sin insats för de äldre. Det vittnar alla vi möter om.
Själv ler hon lite när vi berättar vad de äldre säger och tonar gärna ner sin roll.
–Det är ju jag som står för det sociala och för alla aktiviteter och jag finns här för de boende när de behöver, säger hon.

Från början var de flera anställda och hade närvaro alla dagar i veckan. Numera har personalstyrkan minskats ner till bara Catrin och en tillfälligt anställd på några timmar. Catrin kan förstås inte vara på plats jämt. Det innebär att på helgerna får de äldre klara sig utan henne.
–Det kan kännas lite otryggt ibland när man inte känner sig riktigt kry, säger Inger Lindell som har bott på trygghetsboendet Kungshöga i tre år och har vant sig vid Catrins närvaro och hennes förmåga att aktivera de äldre.
De som bor på trygghetsboendet har inte blivit placerade där efter ett beslut i kommunen. Att bo på trygghetsboende är ett val den enskilde gör. Den enskilde kan också ha hemtjänst, som i vilket boende som helst.

Skillnaden mot en lägenhet, vilken som helst, är att man inte behöver vara ensam om man inte vill det. Catrin, som är anställd av kommunen gör aktivitetsschema för varje vecka och de som bor på boendet får vara med och bestämma.
Det blir mycket gymnastik, musikunderhållning och så är det förstås gemensam fika varje dag. Fikabrödet bakar Catrin och de äldre tillsammans. Fikat får var och en betala för och pengarna går tillbaka in i verksamheten i form av nya bullar och kakor som bakas.

Catrin trivs i sitt jobb och på sin arbetsplats.
–Och jag ska bo här när jag blir pensionär, säger hon med eftertryck.

Till dess får hon fortsätta som trygghetsvärd och ordna sysselsättning och vara en vän i tillvaron för de äldre. De lär känna varandra väl för många bor kvar mycket länge.
–Man kan ofta bo kvar längre här än vad man kan i en vanlig lägenhet, säger Catrin och hänvisar till bra handikappanpassning och känslan av trygghet när man har andra att umgås med.

De boende har alltid tillgång till gemensamhetsutrymmena och kan till exempel bjuda in anhöriga för att laga mat och äta tillsammans i det stora köket där ganska många människor kan trängas samtidigt. Det finns gott om plats för alla att umgås i övriga gemensamhetsutrymmen och det finns en övernattningslägenhet om man behöver det.

Det är lite som ett hotell där det finns till exempel bastu för den som så önskar. För allt det där extra betalar den som bor på trygghetsboendet lite mera än vad man gör för en vanlig lägenhet. Ingen knorrar över priset. Tvärtom är som sagt alla vi möter mycket nöjda, anser sig ha gjort ett toppenval och trivs mer än de hade förväntat sig.
–Det är tack vare dig Catrin, säger Inger Lindell och ler mot trygghetsvärden.
Gymnastiken fortsätter och de som deltar gör det med stor inlevelse. Catrin leder och visar tydliga rörelser.

Det är en mysig stämning i lokalen där de som befinner sig. Uppenbarligen känner de varandra väl efter många stunder tillsammans. Utanför, i entrén, rör sig robotkatten lite försiktigt men den hoppar inte ner från soffan. Även den verkar trivas och verkar vilja stanna där den är.

SARA ANDERBERG