Oscarsson (KD) vill föra landsbygdens talan i vargfrågan: "En levande landsbygd jobbar vi för"

Av Anton Rimstedt

ÖSTERGÖTLAND. I förra veckans tidning berättade representanter för Rovdjursföreningen i Östergötland om vad de gör och varför det är viktigt att rovdjur som varg och lo finns. Den här veckan har Östgötatidningen samtalat med Magnus Oscarsson, den kristdemokratiska riksdagsledamoten från Ödeshög som vill minska vargstammen.

– Jag älskar djur. Så det handlar inte ett dugg om det. Men när så många människor känner sig otrygga så måste jag, som riksdagsledamot, lyssna och se till så att de inte drabbas. Och försöka föra deras talan.

Magnus Oscarsson är landsbygdspolitisk talesperson för KD, har själv varit lantbrukare till och från under sitt liv och känner mycket för hembygden Ödeshög. Han sätter alltid människorna på landsbygden i första rummet när det kommer till rovdjurspolitiken. Man kan säga att han har en lite annorlunda utgångspunkt jämfört med Rovdjursföreningen.

– När man träffar människor som lever i revir förstår man att det här är på allvar. Den rädslan som de alltid har, den här klumpen i magen, om deras djur kommer vara rivna när de vaknar upp, eller till och med oron för de egna barnen, att de inte kan leka fritt i skogen, säger Magnus Oscarsson och fortsätter:

– Många människor på landsbygden lever så nära sina djur, så det är som att en familjemedlem har attackerats om vargen har gått på fåren. Många tamdjursägare lägger ner på grund av detta. De säger till mig att det är så fruktansvärt att det inte är värt att fortsätta. Det gäller också jägarna som är väldigt oroade över att deras hundar blir angripna av varg.

Rovdjursfrågor har fått lite nytt liv i Östergötland på senare år i och med etableringen av ett vargrevir i nordvästra länsdelen, Långbogenreviret som sträcker sig över området där kommunerna Motala, Linköping och Finspång möts.

– Vi vill sprida information om djuren. Varför ska vi ha de här djuren? Jag brukar säga att den frågan egentligen är felställd. Varför ska ”vi ha dem”? Vadå ha? De finns här och har precis samma rätt att finnas här som vi har, sa Björn Ljunggren, ordförande för Svenska rovdjursföreningen i Östergötland, i förra veckans tidning.

Magnus Oscarsson (KD) ställer sig då frågan:

– Frågan blir om vi vill ha en levande landsbygd med betande djur eller vill vi inte ha det? Alternativet är någon form av urskog.

Just nu finns det knappt 400 vargar i Sverige. Ett riksdagsbeslut som Magnus Oscarsson återkommande hänvisar till säger att det ska finnas 170-270 vargar.

– Det finns analyser som säger att även med färre vargar än vad vi har nu så kommer vi kunna ha en gynnsam bevarandestatus. Har riksdagen tagit ett beslut så måste man ju börja följa det, men det gör man alltså inte nu, säger Magnus Oscarsson.

Hur viktigt är det för dig, och för Kristdemokraterna, att ha den här gynnsamma bevarandestatusen i förhållande till hur viktigt det är med den levande landsbygden som du talar om?

– Framför allt så är det levande landsbygd som vi jobbar för. Framför allt. Vi måste ha en politik där man kan känna sig trygg med att leva på landsbygden, med tamboskap.

Tycker du att vargen inte har lika stor rätt att finnas som männniskan?

– Vargen finns runtom i Europa och i världen, och även i Sverige. Den är inte rödlistad. Så det handlar inte om att på något sätt utrota vargen. Och frågan måste alltid ställas hur det blir för de människor som bor i anslutning till ett vargrevir.

Har inte människan redan väldigt många fördelar gentemot vargen och andra rovdjur, ska vi verkligen också ha rätten att skjuta ihjäl den bara för att den finns i närheten?

– Det finns ett beslut på att vi ska ha 170-270 vargar, vi ska inte ta bort alla vargar, det är inte det som det handlar om.

Vad är det egentligen som säger att vi har rätt att "reglera" hur många vargar som finns?

Magnus Oscarsson gör en ansats att svara, men funderar lite extra innan han återkommer med svaret:

– Vad är alternativet? Om vi inte reglerar hur många vargar som ska finnas så kommer många inte att våga bo kvar på landsbygden. Lantbrukare som idag har tamboskap kommer att sluta. Och den levande landsbygd som många av oss önskar kommer inte finnas kvar. En annan viktig aspekt är även vårt lands livsmedelsförsörjning, säger Magnus Oscarsson och lägger också till:

– Och tänker man inte på de döda fåren då?

Men ska man ha en konsekvent röd tråd filosofiskt så är ju fåren ett uttryck för den här mänskliga fördelen som vi har, att vi intellektuellt kan domesticera djur.

– Samtidigt är det många som talar varmt för de här öppna betesmarkerna ur ett biologiskt perspektiv också. Efter regnskogarna så finns de mest artrika biotoperna i Sverige, och det är tack vare de här duktiga betesdjuren. Många arter lever tack vare jordbruk och betande djur.

I förra veckans artikel berättade vi att Rovdjursföreningen också hjälper till att separera de vilda predatorerna från tamboskap, genom att hjälpa tamdjursägare att stängsla.

– Vi hjälper exempelvis fårägare att stängsla så att vargar inte kan komma in. Det är sånt som vi gör ideellt på helger enligt konstens alla regler och enligt länsstyrelsens alla beräkningar och mått, berättade Sofi Andersson Söderbaum.

Magnus Oscarsson känner till att Rovdjursföreningen gör sånt här, och tycker det är bra, men menar att det inte finns något stängsel som är en garanti för att hålla borta varg.

– Det finns inga garantier mot varg. Och vi pratar ofta om milslånga staket. Det är en otrolig apparat. Jag var hos en bonde nu för ett tag sedan som hade stängslat in elva kilometer, det är det inte alla som har möjlighet till, säger Magnus Oscarsson (KD).

Anton Rimstedt