Krönika: Kolonist – javisst!

Av Lotta Hofström

KRÖNIKA. Inför semestern förra året kröp rastlösheten på. Två veckor senare stod jag som ägare av ett litet rött torp med vita knutar – mitt i stan!
Jag är numera inte bara hyresgäst i ett lägenhetshus, utan också stolt kolonistuguägare.

Det var en sorg att bomma igen kolonistugan i höstas. Och nu äntligen är det vår! Under hela vintern har jag drömt om min lott. Lottas lott. Jag har skrivit listor om vad som ska sås, odlas och byggas om. Ritat kartor över kolonilotten där jag skissat vad som ska grävas upp, planteras och rensas bort.
Nu är arbetet igång. Och jag njuter till fullo.

JAG HAR INTE BARA fått användning för de rosenprydda trädgårdsbyxorna, som jag köpte för många år sedan när jag jobbade i en trädgårdsbutik, utan också fått en plats för total avkoppling.
När jag pysslar på min koloni försvinner stress och press.

Det har blivit populärt med "mindfulness", en metod för att hantera stress som handlar om att vara i nuet. Nog borde det kunna skrivas ett likhetstecken mellan mindfulness och trädgårdsarbete?

TRÄDGÅRDEN är för många en stor glädje, och nu i coronatider kan trädgården vara en plats där tankar och oro för pandemin och dess effekter kan läggas åt sidan.

Oavsett hobby är det skönt att lämna verkligheten en stund, och helt gå in i något. Jag älskar också att läsa – och i trädgården kan båda hobbysarna förenas. Fantasin kan skena och jag blir som flickan i Majas lilla gröna (den där trädgårdsinspirationsboken för barn) och rätt vad det är så dyker jag ned mellan narcisser och tar ett par simtag i havet av tulpaner.
En igelkott kommer på besök, vi tar en fika under äppelträdet som blir ett slott där familjen bjuds in på nybakad fika värdig en trädgårdsdrottning. Vi sitter på våra troner (trädgårdsmöbler) och njuter av att spana ut över mitt gröna kungarike.

Kolonilotter och trädgårdar är en lyx i coronatider, där vi kan umgås och hålla social distans. Vara tillsammans, men på avstånd.

Önskar er alla en härlig trädgårdssäsong!
Lotta Hofström