Hoppet om ett föryngrat Skänninge lever för Mabbe och Kerstin

Av Anton Rimstedt

SKÄNNINGE. En anrik förening som innan pandemin lockade 40-50 personer till sina möten och cirklar. Nu har Skänninge husmodersförening sakta börjat dra igång verksamheten igen, men Maj-Britt "Mabbe" Karlsson och Kerstin Paananen tror att deras förening står inför samma utmaning som hela Skänninge som ort. En föryngring är nödvändig.

– Förr hade vi allt här i Skänninge, nu har vi nästan inget. Det är få som är beredda att satsa här och vi tycker det är tråkigt, säger Kerstin Paananen.

– Skänningeborna har varit lite lata också, fyller Maj-Britt "Mabbe" Karlsson i.

Verksamheter som har tvingats hålla helt stängt under ett drygt års tid börjar nu så sakteliga rulla igång igen, men inom föreningslivet finns det utmaningar med att få tillbaka alla medlemmar som var aktiva innan pandemin, det vittnar flera föreningar som Östgötatidningen har varit i kontakt med det senaste året. Särskilt svårt är det om man inte har haft någon digitalt förlagd verksamhet under pandemitiden, som i Skänninge husmodersförenings fall.

– Vi gjorde ett försök att bli mer digitala och lära oss det där, men det blev aldrig riktigt av. Och vi som driver detta är tyvärr lite för gamla för att lära oss på egen hand. Vi skulle egentligen behöva hjälp med de bitarna, säger Maj-Britt "Mabbe" Karlsson.

Precis när man har kört över ån på Vadstenavägen i Skänninge så ligger där en lokal där det står "Radionostalgi" över ingången. Där håller Skänninge husmodersförening till sedan flera år tillbaka. Mabbe och Kerstin hade hoppats på många kära återseenden denna måndagseftermiddag, men sammanträdet som innan pandemin kunde se uppemot 50 personer lockade idag bara en dryg handfull skara. Och när Östgötatidningen kommer på avtalad tid så är det bara Mabbe och Kerstin kvar, den tryckande värmen fick de andra att gå hem i förtid.

En åldrande förening på en åldrande ort, så här långt in i reportaget kan det tyckas vara dystert. Men drivet som de två äldre damerna har, och kärleken de känner till Skänninge, kan omöjligt ge ett dystert intryck.

– Vi hoppas att både föreningen och orten ändå kan locka människor ur yngre generationer. Vi har lite svårt att nå ut och av dem som kom hit innan pandemin så är många fortfarande skeptiska, trots att i princip alla nu är vaccinerade, säger Mabbe Karlsson.

Men när värmen inte är så tryckande och restriktionerna fortfarande så strikta kanske fler husmodersföreningsmedlemmar vågar sig ut. Den enda verksamhet som i någon grad har pågått under pandemin är den vävning som sker i föreningens regi i det lilla rummet med fem vävstolar.

– Det är vi två och några till som ändå har kommit hit för att väva. Det har känts okej när vi är så få, säger Mabbe Karlsson.

Både hon och Kerstin Paananen har starka kopplingar till Skänninge och har länge bott på orten. Mabbe är uppvuxen här, medan Kerstin flyttade hit på 60-talet. En av de fem ben som Skänninge husmodersförening står på, när det inte är pandemi, är studiecirkel om Skänninge och ortens digra historia. Under de föreläsningarna används medlemmarna som förstahands- och andrahandskällor för att berätta om hur det har varit på orten, som med största sannolikhet är Östergötlands äldsta, under hela 1900-talet.

Mabbe och Kerstin har själva upplevt en hel del, undertecknad blir förvånad när de berättar att de är födda 1932 respektive 1934. En bra bit över 80, men förutom att Kerstin har lite svårt att gå så märks det inte överhuvudtaget.

– Jag promenar en kilometer varje dag, berättar 89-åriga Maj-Britt Karlsson, som av alla hon har känt har kallats för "Mabbe".

– Det är nog för att du hela tiden har hållit igång som du är så pigg, säger Kerstin Paananen.

Mabbe instämmer. Skänninge husmodersförening, grundat Kerstins födelseår 1934, sysslar alltså till en femtedel med lokalt historieberättande, och Mabbe och Kerstin blir glada när jag berättar att de kommer kunna läsa ett historiskt dokument, eller reportage, om just Skänninge i en av våra sommartidningar.

–Vad bra! Det känns som att Skänninges betydelse för Östergötland ofta glöms bort. Hur viktig staden har varit. Kollar du på en karta idag så finns inte Skänninge, på en karta är vi en del av Mjölby. Och nu blir det ingen Marken i år heller, säger Mabbe.

Men Skänninge marken kommer väl tillbaka.

– Ja, det får vi verkligen hoppas. Men även knallarna blir gamla. Det är många som inte tycker att det är värt att åka omkring längre, svarar Mabbe.

– Tiderna förändras och det får man acceptera. Världen är annorlunda idag.

Förutom lokalhistoria och vävning så består Skänninge husmodersförenings verksamhet av stickning/handarbete, litteraturcirklar och naturcirklar. Mabbe och Kerstin hoppas att allt kan dra igång igen till hösten.

– Vi skulle verkligen behöva yngre förmågor som driver detta vidare. Men än så länge kör vi på, säger 89-åriga Mabbe Karlsson och får medhåll av 87-åriga Kerstin Paananen.

Anton Rimstedt