Här gör barnen som förr

Av Mia Karlsvärd

MJÖLBY Mjölbys alla fjärdeklassare har skurat trasmattor, malt mjöl, huggit ved och manglat lakan på Sekelskiftesdagarna i hembygdsgården de senaste 20 åren.

Här är det över 40 barn från Blåklintskolan som jobbar och det är full fart på de olika stationerna.
Ute på gården står Lucas Lindell-Andersson och Benjamin Abawesa och skurar trasmattor på en bräda, det syns hur smutsen flyter bort. Angelo Miketa gnuggar handdukar på en tvättbräda medan David Amadori och Jonnes Amukhtar sköljer tvätten i en balja och hänger den på strecket.
I köket får en grupp lära sig hur det går till att göra smör. Det står en riktig smörkärna på golvet, men i dag vispas grädden till smör med en björkvisp. Sedan ska smöret tvättas och saltas.
– Det tar nog tid, det här, säger Sara Badjeki och vispar ivrigt, men det blir jättegott. Så här gjorde de förr.
Det är det som eleverna ska få se och prova på – hur livet förr fungerade. Inte många har sett en mangel förut, eller vetat hur en trasmatta blir till, eller känt till alla de fyra sädesslagen eller hur säden maldes till mjöl.
– Vi berättar lite om jordbruket förr, hur man slog med lie och tröskade med slaga, säger Thomas Sunnerfjord i hembygdsföreningen. Det handlar om vår historia och våra traditioner, inte minst här i Mjölby med alla kvarnar som fanns.
En del saker är uppenbarligen extra roliga att göra: Emelie Holmström visar sig till exempel vara en riktigt duktig vedhuggare. Att såga ved och tvätta är uppskattade sysselsättningar, liksom att riva trasor till mattorna som ska vävas. Norah Demirel Khasho river trasremsorna med stor energi.
– Det är jätteroligt, det här skulle jag absolut ha gjort om jag hade levat förr i tiden, säger hon entusiastiskt.
Totalt är det över 170 barn från Blåklint och Lagmansskolan som kommer till Sekelskiftesdagarna. Minst 30 medlemmar från Mjölby Hembygdsförening är på plats, oftast i gammaldags kläder, för att visa och förklara hur saker och ting gick till förr i världen. Många av dem har varit med i flera år.
Det känns viktigt att föra kunskapen om gamla traditioner vidare till barnen, menar Ingrid Muhrman.
– Många av dem är intresserade och tycker att det är roligt, säger hon.
I år körs fyra sekelskiftesdagar i stället för tre för att det är så många barn.
– Vi har också gjort om lite så att barnen får lite längre tid på varje station, säger Marita Holmberg. En del saker har fallit bort, förr hade vi bandvävning till exempel, och här fanns får och kaniner. Kanske ska vi lägga till något nytt gammalt hantverk?

SUSANNE HASSELQVIST